Annika rakt upp och ner

Just nu är jag så besviken så jag grinar. Var sjuk när jag skulle ha mitt utvsamtal för 4 v sedan, väntat på ny tid sen dess. Idag fick jag veta att det inte hinns med innan chefen byter ställe.

Personligen anser jag att det är bullshit, stort jävla bullshit. Tror hen inte velat ta tag i det jag har att säga, men det värsta är att jag inte får ha det jag har rätt till. Jävla skit.

Bra start på en jobbarhelg det här....el INTE!!!

..det är nåt jag undrat över sen jag var liten.

Vem bestämmer vem som anses vara fin el ful? Vem bestämmer vad som anses vara normalt och inte? Vem bestämmer att vissa inte är värd nåt?

För min egen del så anser jag att INGEN, och då menar jag INGEN, har rätten att kalla någon annan ful, tjock el nåt. Alla är vackra, på olika sätt men ändå vackra, och unika.

Vad som anses normalt beror nog på vem man frågar. Men för min del anser jag det inte vara normalt att ALLTID klanka ner på andra, oavsett vad det gäller, det är heller inte normalt att förringa andra människors kämpande och erfarenheter, det är heller inte normalt att snika åt sig en del av "äran" i nåt man aldrig deltagit i. Det är min åsikt.

Jag är av den åsikten att det spelar ingen roll hur man ser ut, man är ändå värd att älskas av någon, till och med jag.

Jag är inte perfekt, även jag kan fä avsmak för människor, inte pga utseende utan mer på grund av ett ruttet beteende gentemot andra, oavsett vilka det är.

Jag tror och hoppas att jag anses vara en någorlunda trevlig medmänniska annars får ni säga till.

Nu ska det göras en handlingslista medan det dricks kaffe.

Kärlek till alla såhär på en tisdag ❤

...men jag är otroligt tacksam över mitt liv, trots all förbannade skit, trots alla motgångar, trots att man inte duger för vissa, trots att jag är fet, ful och typ lite halvtomhalvt galen.

Utan all skit och motgångar hade jag inte fått veta hur stark jag är som människa, jag har hela mitt liv trott att jag är svag och inte klarar nåt. Men jag gjorde det, jag har stått pall ALLT som kommit emot mig, och det är nåt jag är förjävla stolt över. Och det har jag rätt att vara.

Att jag inte duger det är jag van vid så egentligen kvittar det. För vem är det som bestämmer vilka som duger? Och varför duger man inte? Kanske är ni som inte duger åt mig? Kanske jag som är värd bra mycket mer än vad ni ger? Eller inte ger, beror på hur man ser det som.. Innerst inne i min stora lekamen vet jag att jag duger för dom viktigaste i mitt liv, mina tre troll. Det är det enda som betyder nånting för mig. För vet ni vad? JAG ÄR EN FÖRJÄVLA BRA MAMMA!! Hörde ni det? Förjävla bra!! Inte bra på det sätt att dom får en massa grejer för det har jag aldrig kunnat ge. MEN oavsett vad har jag stått bredvid, varit både mamma och pappa många gånger, mest hela tiden på två av dom. Och jag är stolt över ALLA tre även om det går upp och ner i livet för dom. Och det är jag för att dom KÄMPAR och kämpar, dom är mina hjältar ❤

Trots att jag är fet, ful och halvtomhalvt galen? Haha kanske låter udda att vara tacksam över det men det är jag. För annars hade jag inte varit jag. Jag hade säkert varit en mager, sur och bitter bitch som tyckts vara guds gåva till mänskligheten. Nä fy för fan, då är jag hellre som en Heffaklump, saccosäck el nåt liknande för nån sån människa vill jag inte bli. Galen kommer jag nog alltid vara, verkar bli värre och värre den där galenskapen ju mer åren går haha.

Hur som helst är jag trots min diagnos tacksam över det jag gått igenom i mitt liv. Det har visat mig vad jag kan, det har visat mig vilken grym familj vi är jag och mina troll, det har visat mig hur grymma och kalla människor kan vara mot varandra, men det har även visat mig det motsatta, hur otroligt fina människor det finns. Människor med hjärtan stora som fotbollar, typ som Kennedy, som peppat och stöttat lilltrollet, du är vår stora hjälte och förebild 💚

Nu ska jag sluta svamla och koka mig lite kaffe istället.

Hörs Hej

Det finns 3 st som betyder mer än mitt eget liv, 3 st jag kämpat för större delen av mitt liv. Det börjar ta ut sin rätt nu 😭😭

Jag vill helst bara vara helt ensam på obestämd tid, jag vill få ut min frustration över att ha fått vara ensam om det mesta, jag vill skrika och ibland slå nån på käften, men istället så knagglar jag på.

Orken är minimal, allt är minimalt, ja förutom min kroppshydda då förstås, den är gigantisk istället. Jag brukar tala med en kurator på VC ibland, och enligt henne så är det nära sjukskrivning på minst ett halvår 👎👎 hur nära undrade jag då, har du en linjal på 30 cm så är det ca 2 cm kvar fick jag till svar. Det kan hon fetglömma, blir ingen jävla sjukskrivning här inte.

Jobbet är det som får mig att tänka på annat, jag blir glad i hjärtat av att vara där, att se dom gamla glada då man hjälper dom gör mig glad för ett tag.

Jag gör inte mycket av värde annat än att jag jobbar, sköter magen ibland och så äter jag några gånger i veckan, det är väl det jag gör. Sover gör jag hellre än bra mellan varven, el till 70% i alla fall. Jag orkar inte fara runt och hälsa på folk, hur ska jag orka det när jag är så trött inifrån och ut så jag grinar? Hade en supermysigstund på jobbet i onsdags då vi firade finaste Kanas födelsedag och giftermål, men hjärnan blev trött efteråt. Jag har världens finaste kollegor ❤

Igår såg jag sista avsnittet på Djävulsdansen, fy fan vad jag kände igen mig i det mamman sa, man är maktlös. Man får som förälder höra att man är en dålig mamma som inte kan få sitt barn att må bra, man är dum i huvudet som inte ser till att barnet blir inlagt på psyket. Hur jag än gjorde, så tyckte folk att jag gjorde fel, fy fan för er och era jävla fördomar!!!

Jag är så jävla stolt över mitt mellantroll som tagit sig ur skiten och förhoppningsvis stannar där, men min oro kommer alltid finnas kvar, vare sig det är bra el dåligt att ha den oron.

Sen är jag förjävla stolt över mig själv att jag på nåt underligt sätt pallade med den där tiden, och utan att lägga fokus på mig själv så tror jag inte att mellantrollet orkat kämpa om inte jag funnits vid hennes sida. Men var en självklarhet att alltid finnas där, oavsett vad jag fick höra, hur usel jag än var, för det är ju mitt älskade mellantroll som alltid har och hon kommer nog alltid driva mig till vansinne ibland haha ❤❤❤❤

Att få höra att jag är en misslyckad mamma för att min son blev drogmissbrukare tog jävligt hårt helst när folk inte har koll på läget runtom kring. Det slog er aldrig in att han hade en diagnos? En diagnos jag fick kämpa 14 år för att få fram. Alltså jag blir så jävla arg så jag kokar av allt man fått höra men inte nån har bett om ursäkt, inte nån..

Mitt älskade lilltroll då, som fått gå igenom all denna skit, fått se hur folk tagit avstånd från oss pga dom andra trollens mående och beteende, hon som fått se sin pappa gå igenom en cancerbehandling för tumör på tungan. Hon som inte kan förstå vad det är som gör folk så oförstående, hon som har det största hjärtat på denna sida jordklotet i alla fall.

Som sagt går på sparlåga nu och knappt det, jag orkar inte förklara mig hela tiden.

Hörs Hej

Ja, tiden går, ibland i snigelfart och ibland svischar den bara förbi. Jag hinner inte med, eller rättare sagt hinner inte min hjärna med, den går knappt på sparlåga just nu. Vet inte vad som händer, så trött inifrån och ut, i själ, hjärta och sinne, det är sååå drygt ska jag be att få tala om.

Idag måste jag ta tag i saker och ting, får se om jag lyckas med det eller om det blir som vanligt. Har skallebang från helvetet men lite kaffe och alvedon kanske kan råda bot på det om man har tur, det märks väl. Får trycka i mig några clementiner, tror jag kan ha lite brist på vitaminer

Hade tänkt göra matsedel för några veckor framåt men det sket sig ju, så får sätta mig idag för det måste göras, man sparar så mycket med en veckomatsedel. SKÄRPNING ANNIKA!!!

Just nu orkar jag mest bara existera, knappt det, det är fan sjukt hur det kan bara ibland. Det går väl över på en dag eller två men drygt så in i helvetet är det, det enda bra är att man vet att det går över i sinom tid.

Det jobbiga är att man vill så mycket, men man orkar inte. Man vill orka fara runt och hälsa på folk, man vill orka gå på promenader, man vill orka börja gå på gym, man vill orka ha allt perfekt, man vill orka vara på alerten dygnet runt med mera med mera.

Nu är det inte så och det är nog bara att gilla läget så länge även om det känns som att man gör många besvikna, men ha tålamod är ni snälla.

Hörs hej

Jag tycker att psykisk ohälsa är ett ämne som är oerhört viktigt att tala om. Det är så många som lider av det, många fler än vi kan tro. Många lider i det tysta, pga av att dom skäms. Men vad är det att skämmas över?? Det enda man ska skämmas över är andra människors brist på förståelse, empati och sympati.

Att vara anhörig/mamma till barn med psykisk ohälsa är inget jjag önskar min värsta fiende, det är en känsla av maktlöshet och att man känner sig så oerhört jävla misslyckad.

Just det med misslyckad är oförstående människor expert på att få en att känna sig. Tror inte dom ens kan tänka sig hur mycket kraft det tar av en att ständigt ha denna oro, att knappt sova mer än 2.5 timmar/natt, att gråta sig till sömns mest varenda natt, att vakna och hyperventilera var och varannan natt, att ständigt leva med oron om att det ska hända nåt, att inte känna stöd och hjälp från andra, att ständigt få höra att ens barn är dum i huvudet, ett jävla psykfall med mera.

Tänk så mycket skitsnack som kunnat undvikas om folk bara ansträngt sig lite för att förstå, det hade räckt för att man kanske skulle sluppit höra skitsnack från olika håll och kanter.

Hur som helst så är det inte en dans på rosor, varken under el efter ska jag be att få tala om. Jag har fortfarande nätter då jag vaknar och hyper ventilerar, har fortfarande nätter då tårarna bara rinner. Försök förstå hur det är, försök förstå varför, försök bara förstå!!!

Jag är oerhört stolt över båda min troll som kämpat/kämpar med detta helvete, stolt att vi tillsammans tagit/tar oss igenom skiten. Det är klart att det varit nära att man gett upp, många gånger, men på nåt underligt sätt så hittar man den där lilla lilla gnistan som gör att man kämpar på.

Skulle kunna skriva hur mycket som helst men får fortsätta en annan gång.

Ibland är jag nog för dum/snäll för mitt eget bästa, och folk tar chansen att utnyttja det. Jag får skylla mig själv som går på det gång efter gång efter gång efter gång...

Men samtidigt tycker jag det är förjävla lågt av vissa att göra det när dom vet hur saker och ting är.förjävla lågt är det, och lägre blir det när dom undviker kontakt oxå dessutom.

Man kan säga som det är utan att ljuga, det är mer reko tycker jag i alla fall. Att undvika/hålla sig undan är bara så jävla fegt så guds änglar gråter och jag blir bara förbannad så jävla förbannad.

Idag ska det röjas väg i hemmet, lagas lite matlådor lilltrollet kan ha i helgen då jag jobbar, drickas lite kaffe, tvättas lite mer och så ska jag göra chokladbollar vi ska bjuda tanterna och farbröderna på imorgon kväll. Blir nog bra det 👍👍👍

Hörs Hej

...vilket är på både gott och ont kan jag tänka mig.

Ibland när man ska försöka sova så vill hjärnan annorlunda, då ska det börja fundileras och grejas, man får ju nervsammanbrott snart.

Att veta att man nått ett mål den 19/9 men inte kunna glädjas över det känns åt helvete, att känna att man kämpat järnet men ändå inte vara glad över det. Det mina vänner känns helt åt helvete och jag hoppas av hela mitt hjärta att ni slipper känna den känslan, för den är fan inte rolig. Finns så otroligt mycket mer jag skulle kunna säga om det som ligger bakom min känsla men lika bra man är tyst..

Alltså jag vet inte hur jag ska formulera vad jag vill säga just nu, rädd att det kommer fram på fel sätt, önskar bara att fler kunde stå upp för vad dom rycker och känner, inte bara jag, men är väl enklast att låta mig ta smällen antar jag.

Hur som helst så har jag lagt ut lite ansökningar här och där, av lite olika anledningar, och på olika sorters jobb, man måste ju tydligen även söka jobb som läkare fast man har noll behörighet. Skulle vara ganska coolt att bli kallad på intervju gällande jobb som AT-läkare på rättspsyk i Sundsvall hahaha

Känns som att jag skulle stannat i Stockholm, synd att det är så jävla svårt ned boende bara för vårdjobb verkar ju finnas i alla fall, men men, det är nog inte meningen man ska vara där mer än en gång om året antar jag.

Jag är inte den som brukar ta åt mig så mycket men att bli baktalad och huggen i ryggen tar lite måste jag säga, helst när man står där ensam. På så sätt är det vak ganska bra att jag är fet antar jag. Skitsamma, man vet ju vem/vilka som vågar säga ifrån, vilket inte är många.

Jobb ikväll.. Hörs Hej

2 dagar kvar, 2 jävla dagar!! Fattar ni hur skönt det ska bli? Har längtat efter denna dag i ett helt år, ska bli såååå skönt att få komma bort..

Komma bort från all stress, bort från känslor, bort från skitsnack, bort från hemmet, ja bort från det mesta. Nu ska jag bara slappna av och njuta hela min minisemester.

Ibland behöver man få distans till saker och ting, till sånt som händer eller inte händer, beror på hur man ser det som. Jag har ju en förmåga att ställa till det för mig på det ena eller andra sättet, förlora mig själv till människor som inte känner lika, så behöver time to pull myself together.

På lördag ska vi försöka hitta ut till Årsta för Bajens familjedag, måste ju gå ge Kennedy en riktig norrländsk present 😂😂😂

Lite så känns det, lika bäst man inte säger nåt även om det är en gnagande känsla för själen

Igår var det kalas för lilltrollet som fyllde tonåring, vi hade mycket fika och trevligt var det. Även om jag hade världens skallebang och kände mig som en urvriden gammal disktrasa. Tror lilltrollet var nöjd med dagen som hon avslutade på Barnens Dag.

Själv börjar jag känna mig som en människa igen, även om lite hosta envist stannar kvar, blir nog bättre med tiden det oxå.

Nu är det bara 5 dagar kvar tills vi åket, längtar som en tok, ska bli så jädra skönt ska jag be att få tala om. Vi ska bara strosa runt på Södermalm, njuta och bara vara, lilltrollet ska väl shoppa en aning oxå kan jag tänka mig haha. Kommer bli bra oavsett vad vi tar oss för.

Idag ska jag inte göra så mycket, som vanligt alltså. Hänga lite tvätt, dricka kaffe och fixa middag, blir nog bra. Just ja, ska dammsuga och torka golv oxå