Annika rakt upp och ner

Jag kan drömna och längta efter den där speciella personen. Han som får mig att känna mig lugn och trygg, han som får mig att skratta även när allt känns åt helvete, han som kan stötta eller hindra mig när jag gör mina konstiga val, han som får mig att känna mig speciell. Det är nog en utopi men drömmar måste man få ha, även om man är en mesig blivande 44-åring haha.

Egentligen vet jag redan i mitt hjärta vem den där speciella personen är. Det är sjukt så glad man kan bli bara av att tänka på nån sådär. Det är,sjukt att nå kan få en att öppna sig så pass att man känner en sån lättnad att man gråter ibland. Det är sjukt att man känna så starkt för någon. Men det är som det är, får nog stanna vid en tanke, för vill inte riskera att hjärtat slits ut igen. 

Det kan vara oerhört jobbigt att känna så starkt för nån, man vill bara vara i dens närhet, men det går inte av olika anledningar, då får man gå till sina drömmar 😀😀 det är inte det sämsta ska jag säga, drömmar oxh fantasier kan vara väldigt trevliga ställen att gå in i..

Hur som helst så finns det en jag tycker oerhört mycket om, nån som ingen skulle kunna tro att jag skulle fastna för, men det har jag,  på både gott och ont. Som det är just nu så håller jag det för mig själv, inte ens den det gäller vet om det, jag tror inte det i alla fall, och det är nog bäst så, även om jag skulle vilja att det var tvärtom.

Har endast köpt julklappar åt lilltrollet, en åt mamma och en åt hennes sambo, ekonomin tillåter inget annat just nu, och knappt det heller. Får ta dom andra i januari då det blir lite bättre. Det är det som är det sämsta med att vara timvikarie, man kan få många pass fast få timmar, då blir lönen inte så stor. Men förhoppningsvis blir det längre pass framöver, helst skulle man ju vilja gå på en schemarad men det dröjer nog ett tag till. Man får vara glad för dom dagar man får, el rättare sagt dom timmar man får.

Kan ju säga som så att det tar på psyket att inte veta från dag till dag hur man jobbar, att inte veta om lönen räcker till hyran, nen gör mitt bästa för att få det att fungera men har varit två kämpiga månader och den komnande blir likadan, men jag löser nog det på nåt sätt oxå, hur vet jag inte men jag löser det..

Apropå julkvällen så ska den firas med mina tanter och farbröder, det blir mysigt det, mina troll är spridda runt kommunen på kvällen så då får jag göra det mysigt på Plan 2 istället. Blir lika på nyår, då jobbar jag oxå kvällen, blir nog bra det oxå kan jag tänka mig.. 

Jag önskar att alla kunde göra några saker denna jul. Tänk om alla kunde ge tusan i den traditionella julsnapsen/julölen, ta dom pengarna och skänka till nåt välgörande ändamål, el varför inte ta dom pengarna och köpa nåt gott till dom äldre på nåt boende, jisses vad glada dom skulle bli, själv ska jag bjuda mina tanter och farbröder på tomteskumsfudge. En annan sak jag önskar är att ingen inte ska behöva känna sig utanför el undanskuffad oavsett vad. Ibland finns det saker som man inte berättar pga det, saker som andra kanske borde veta egentligen men som man håller för sig själv pga att man inte ingår.

Vill oxå säga att den omtanke, vänlighet och givmildhet jag fått av vänner den senaste veckan värmer mitt hjärta oerhört, jag önskar att jag en dag kommer kunna återgälda er på ett el annat sätt. Ni kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta, i all tid och evighet.

Till sist vill jag önska er ALLA en God Jul, ocg jag hoppas att ni alla tänker efter vad som egentligen betyder nåt.

Jag och lilltrollet har en egen hjälte, en som peppat lilltrollet när hon haft det jobbigt, en som har så stort hjärta så det går inte att beskriva. Han har en medkänsla som inte är av denna värld, går inte tacka honom nog mycket för allt han gjort. Den största och bästa förebilden en ung tjej kan ha, en förebild som visar sån omtanke för en liten tjej från Domsjö.

Du är grym på alla sätt och vis och du kommer alltid ha en speciell plats i våra ❤

När jag är helt ensam kan jag gå in i mig själv och älta, rannsaka, planera, you name it. Jag kan bara vara, ladda batterierna, göra vad jag vill med mera, det behövs emellanåt. 

När jag vaknar oå nätterna och hyperventilerar så jag knappt kan andas, då vore det skönt med nån som kunde hålla on en och säga att det komner bli bra, att jag är bra. Hade varit ganska nice det.

Hur som helst så gjorde vi pepöarkakor, pepparkakshus och pepparkakslimpa igår, vi var såååå duktiga. Har fått en till beställning på fudgekaks, den är populär den 😀😀 Idag vet jag inte om jag kanske gör kolasnitt och mördegskakor kanske, vi får se..

Hörs Hej

1 januari 1992 föddes du, mannen i mitt liv, du som orsakat mig så mycket sorg, besvikelse och huvudbry. Du som sedan 18 april 2012 kämpat och gjort det så in i helvetet bra som tagit dig ur skiten, jag önskar bara att fler kunde se det, att fler kunde se hur du kämpar varje dag för att lära dig leva med din diagnos. Jag vet att jag inte varit den perfekta mamman, att jag inte kunnat ge dig allt du velat ha och förtjänar, MEN jag har kunnat ge dig stöd och uppmuntran i svåra tider men framför allt så har jag gett dig min outsinliga kärlek. Glöm aldrig att jag alltid kommer finnas vid din sida, älskar dig till universums slut och tillbaka 

13 november kom du, min första prinsessa. Bestämd redan från första andetaget och det har märkts genom åren. Du har haft ett par helt sanslöst jobbiga år, jag har fällt många tårar för din skull. Tårar av förtvivlan, maktlöshet och hopplöshet, men även tårar av glädje. Glädje över att få ta del av din otroliga resa till ett bättre liv, glädje över att du lyckats ta dig ur detta helvete, jag är så grymt stolt över dig. Jag vet att jag inte varit perfekta mamman och inte kunnat ge dig allt du velat ha och förtjänar, MEN jag har kunnat ge dig stöd och uppmuntran i svåra tider men framförallt så har jag gett dig min outsinliga kärlek. Glöm aldrig att jag alltid kommer finnas vid din sida, älskar dig till universums slut och tillbaka.

3 september 2003 kom du, min andra prinsessa. Du som lyser upp våran värld, våran lilla solstråle, även om det börjar visa sig en tjurig tonåring. Du har fått vara med om så mycket under ditt korta liv, saker som man inte ska behöva vara med om som barn. Men genom det så vet jag att du kommer växa upp och bli en otroligt stark människa med ett hjärta av rent guld. Jag vet att jag inte är den perfekta mamman, jag kan inte ge dig allt du vill ha oxh förtjänar. MEN jag kan lova att alltid stötta och uppmuntra dig samt ge dig min outsinliga kärlek, glöm aldrig att jag alltid kommer finnas vid din sida, älskar dig till universums slut och tillbaka.

Ni 3 är anledningen till att jag lever och andas, har gjort mitt bästa efter dom förutsättningar jag haft, på både gott och ont. Jag önskar er allt gott och jag hoppas att ni en dag förstår vad jag menat då jag förklarat vissa saker

Med det mesta menar jag sånt som ingen annan har en blekaste om hur det är, och ingen skulle förstå heller om man berättade det. El jo nån enstaka kanske men inte dom som borde bry sig, för dom tycks vara så jävla förmer än vad jag är.

Har sagt det förut och jag säger drt igen, det finns ABSOLUT INGENTING som kan förlåta vad fan ni håller på med nu, då ni har mage att blavera ut att ni funnits och stöttat genom åren. Ni fanns fan inte i närheten då mellantrollet hade sitt självskadebeteende, ni fanns inte då vi kämpade med stortrollets kamp mot missbruket, ni fanns inte för lilltrollet då hennes pappa genomgick sin cancerbehandling. Så kom fan inte och ta åt er nån jävla ära att ni var där när ni lyste med er frånvaro och kallade en och annan för psykfall och knarkarjävel. 

Sen så har jag nu papper utskrivna där det står svart på vitt hur läget var från 30 april 1996 till 5 maj 1997, men även om ni får läsa dom så lär väl varken jag el mellantrollet få nån ursäkt för att ni ljugit och snackat en massa skit.

Har bara en sak att säga och det är att jag hoppas ni är jävligt nöjda med hur ni beter er gentemot andra. Själv byter jag inte bort mina skulder hos KFM för att ens bli som er i en minut, skulle fan inte kunna leva med mig själv då. 

Nu ska jag och lilltrollet baka lite och mysa, bara för att vi kan liksom och för att vi trots allt är värda det.

HÖRS HEJ

Veckan har varit lite sisådär måste jag säga, men det är väl som det är med det antar jag, blir väl bättre och bättre med det oxå kan jag tänka mig.

Har i alla fall haft ett otroligt trevligt besök för nån dag sen, nåt jag väntat på länge, förhoppningsvis blir det lite tätare mellan gångerna framöver men det återstår att se.

Tog fram julporslinet för nån dag sen, men har exakt noll julkänsla, blir mindre och mindre för varje år, i år är värsta gången. Kan ju kanske ändras allt eftersom det närmar sig men känns inte så.

Natten har varit jobbig, totalt osoven men vad gör det om hundra år? Blundade och just när jag höll på sonna så började jag hyperventilera och tårarna spruta, jävla skit oxå. Lär ju kännas idag, helst på eftermiddagen, men men.

Får ha lite terapiarbete i köket och baka nåt kanske, får se vad jag kan knåpa ihop för nåt, tiden får utvisa.

Sen önskar jag att en viss person förstod hur mycket den betyder för mig, och nej, i just det här fallet är det inte Magnus el Per så ni behöver inte vara oroliga för det. Det är nån helt annan, totalt olik alla andra, men ändå en som betyder så otroligt mycket. Vet inte hur jag ska göra för att kunna visa det utan att förhastade slutsatser dras, jaja det är nåt som tiden får utvisa oxå. Inga större förhoppningar om att det ska bli som mitt hjärta önskar 

Hur som helst önskar jag en bra dag till er alla 💚

Hörs Hej