...när man varken vet ut eller in...
Igår kväll när jag for hem från jobbet blev jag halvskraj. Jag blev yr, kallsvettig och illamående medan jag körde, trodde jag skulle tuppa av 😢
Blev hemma från jobbet idag för jag var fortfarande yr i knoppen imorse så vågade mig inte ut på vägen.
Vei inte vad det beror på men har mina aningar. Kan vara att jag blöder mellan 15-35 dagar i stöten och cirka 8 dagar av dom forsar det, jag menar riktigt forsar. Får byta kläder 2-3 gånger per dag, så jävla drygt är det.
Har varit på Hälsocentralen men får vänta till hösten på tid till specialist vilket gör mig ledsen och nedstämd. För jag blir så oerhört trött och slut när det är på detta vis och ibland går det ut över jobbet. Vilket är skitjobbigt.
Hur som helst så försöker jag hålla skenet uppe men det är inte lätt alla gånger ska be att få tala om. Jag kämpar varje dag för att överhuvudtaget orka ta mig upp ur sängen, jag orkar inte mycket ner än så och dom dagar jag jobbat är jag helt slut, inifrån och ut.
Varje dag tänker jag att jag ska ta tag i saker och ting, städa, putsa fönster och dylikt men när jag ser förödelsen sätter jag mig bara ner och grinar för jag orkar inte. Jag orkar knappt existera liksom.
Det är jobbigt att känna sig så här för jag är egentligen inte en sån som sitter hemma och grinar.
Det blir nog bättre så småningom hoppas jag ❤ önskar bara att folk förstår varfär jag är som jag är
