Mållös...
Alltså, ibland el egentligen den största delen av tiden funderar man på hur folk fungerar.
Runt omkring sig på olika ställen ser man folk som trakasseras, nedvärderas, ignoreras och dylika saker. Det gör mig ont i hjärtat att vissa tycker sig ha rättigheter att behandla andra på det viset.
Men det som gör mest ont är när barn el gamla och sjuka blir utsatta för det. Och det spelar ingen roll vem som utsätter dom för det, det är lika jävla illa oavsett. Hur i hela friden kan man bara liksom nonchalera ett barn på detta sätt? Begriper det fan inte..
Jag kan på ett sätt förstå hur det är att vara utan en förälder vissa tillfällen. Hade som sagt inte kontakt med min pappa vissa perioder under min uppväxt, men det var på grund av alkoholen. Detta som jag sett på relativt nära håll är bara pga total egoism, pga noll empati el sympati för andra, pga självcentrering och pga ren och skär idioti.
Det är inte roligt att känna sig oönskad när man växer upp, att känna det som att man inte existerar heller för den delen. I och för sig är inte det kul oavsett vilken ålder man är skulle jag tro..
Man vet inte vad man ska kunna hjälpa till med för att det ska bli bra för alla parter, man blir både maktlös och mållös ibland..
.
