Annika rakt upp och ner

Tisdag 1/3            Potatis och fisk

Onsdag 2/3           Bacon och broccolipaj

Torsdag 3/3         Stuvade makaroner och korv 

Fredag 4/3            Hemgjord pizza

Lördag 5/3            Kött och pressad potatis

Söndag 6/3           Rester från veckan

Ungefär så får det bli, varken mer ek mindre, kan ju bli ändringar om det blir jobb

Ja, det kan ta en stund till, en stund till att vara på topp. Vara på topp och orka med att göra allt man vill och kan.

 

Det som är jobbigast el mest jävligt är att man vill så mycket men när det komner till kritan så orkar man inte. För det behöver man inte vara lat el ointresserad, men många tror man är det.

 

Jag vill inte att nån ska tycka synd om mig, jag vill bara att folk ska förstå, el i alla fall försöka förstå utan att ha en massa förutfattade meningar.

 

Vissa dagar orkar jag knappt kliva upp ur sängen men jag gör det ändå, sen kanske jag inte gör så mycket mer än att bara andas den dagen, jag är inte nån sämre människa för det så ni vet det.

 

Det finns ingen som har rätt att förlöjliga mig som människa, mamma, el vad som helst pga mitt mående, och då menar jag INGEN!!! 

 

Hur som helst så gör jag mitt bästa efrer vad jag kan och förmår, oxh jag vill göra det på mitt sätt, utan piller. Det kommer ta tid, men jag vill inte knapra piller och är det nåt som inte accepteras så backa undan, helst långt bort. Jag bestämmer själv vad jag vill stoppa i mig och inte, el har jag missat nåt?? 

 

Med detta vill jag bara säga att duger jag inte som jag är just nu med dom defekter, fel och brister jag har så duger jag inte sen när jag rätat till mig heller, kom ihåg det. Kom även ihåg att det sticker som en kniv i hjärtat när man blir kallad det ena och det andra.

 

Tisdag 23/2          Palt oxh stekt fläsk

Onsdag 24/2        Potatis och köttbullar

Torsdag 25/2       Annikas enkla risotto

Fredag 26/2          Tacopaj

Lördag 27/2          Pressad potatis och rullader

Söndag 28/2        Buffé av veckans rester

Kan ju bli annorlunda pga ev jobb, men på ett ungefär så blir det så här

Av årets 365 dagar går det inte många utan att jag tänker på dig, det finns så mycket som påminner om dig runt omkring. Saknar dig varenda dag.

Ofta önskar jag att du var här, helst när jag behöver prata med nån, vid dom tillfällena brukar jag fara till din och morfars grav och prata. Jag får inte fysiska svar men det känns bra, och du vet ändå allt, och mycket av det vet bara du.

Ibland kan jag undra om det är du som är min skyddsängel, om det är du som gett mig all styrka och kraft senaste åren, för det måste komma nånstans ifrån. Låter väl fånigt men jag brukar lyssna på "våran" psalm när det känns tungt. "Blott en dag, ett ögonblick i sänder..."

Jag önskar att du fått träffa mina trolltjejer, du hade älskat dom och dom hade avgudat dig. Zimon hann du ju träffa vilket jag är glad för. 

Jag hoppas du firar födelsedagen riktigt däruppe nu med morfar och morbror Lasse. ❤

Tiadag 16/2           Potatismos och fisk

Onsdag 17/2          Ris och kassler

Torsdag 18/2        Rotpannkaka och fläsk

Fredag 19/2           Pizza

Lördag 20/2           Gratäng och kött

Söndag 21/2          Strips och parisare

Typ ungefär så kan det ev få bli

Att folk försvarar skiten är för mig en gåta, jag kommer aldrig förstå hur ni kunnat försvara detta i flera år. 

Gör om och gör rätt

Jah lider med mitt älskade lilltroll varje dag, varje dag hon har ångest och oro över vilket besked hennes pappa kommer få. Jag lider med henne att hon vid sin ålder fått vara med om så mycket som ingen kan föreställa sig. Jag lider med henne att hon ska behöva se dom som står henne närmast gå igenom olika traumatiska händelser. 

Hur gör man för att lindra denna oro och ångest? Hur gör man för att hjälpa henne bearbeta det hon gått igenom? Hur gör man för att få henne se positivt på tillvaron? Ja den stora frågan är: HUR GÖR MAN???

Det gör ont i mammahjärtat över att hon inte bara kan få ha lugn och ro, slippa all förbannade skit som händer runt omkring henne hela tiden. 

Det finns en sak som jag kan göra för att få henne uppleva lite glädje och det är att få se Bajen spela, live på pkats i Tele2 Arenan, Nya Söderstadion. El det.är väl främst Kennedy hon vill se. Ja Kennedy, tänk om denne man fördtod hur mycket han betyder för ett litet troll från lilla Domsjö utanför Ö-vik. Det finns inga ord som kan beskriva det vi känner för honom.

Nu är vårat mål att ta oss ner till premiärmatchen i början på april, på ett el annat sätt ska det gå, och då skiter den här mamman i åsikter från folk som inte har med saken att glra överhuvudtaget. Tycker dom kan glädjas för hennes skull istället.

Just ja, Kennedy var det. Han kommer för alltud ha en speciell plats i våra hjärtan, det är en man med stort hjärta, han har omtanke, sympati, empati och medkänsla för andra  vilket man inte kan annat än beundra. Kramar till dig och din familj Kennedy.

Nu ska jag dricka kaffe och dona på lite. Delar med mig av en bikd som gör mig glad, en bild där lilltrollet var helt ovetande om vad som komma skulle

Igår var första natten mellantrollet sov i sin egna lägenhet. Tänk att hon blivit så stor, helt sjukt det oxå. Var ju nyss hon stod i spjälsängen och skanderade: "MEELA MÄLLING, MEELA MÄLLING!!" mest hela nätterna haha. Men nu påbörjas en ny fas i hennes liv, blir nog bra det.

I övrigt så fick jag behålla ett litet troll en natt extra, hon är lite krasslig så då ville hon vila ut hos mammsen och det är ju klart hon får det. 

Ja, ska bli intressant att se vad den här veckan har att erbjuda, inttessant att se om planeringen håller och blir av. Vi får se, det blir som det blir, vilket det alltid blir, vore ju konstigt om det blev annorlunda liksom.

Förhoppningsvis kommer orken och lusten att göra nåt tillbaka nu när man blivit lite piggare, är en stund kvar innan man är på topp men snart så..

Nä nu ska jag dricka mer kaffe

Tisdag 9/2            Potatis och fisk

Onsdag 10/2        Ris och kyckling

Torsdag 11/2       Potatis och korvgratäng

Fredag 12/2          Tacopaj

Lördag 13/2          Gratäng och kött

Söndag 14/2         Buffé av rester

Typ så får det bli då, kan ändras

Ta tex äldrevården, med handen på hjärtat: Hur många av er som uttrycker kritik mot äldrevården har överhuvudtaget jobbat inom det området? Hur många av er har ens satt sin fot på tex ett äldreboende? Hur många av er som klagar på att våra äldre får ligga ensamma när de går bort har suttit med el tagit er tid för era egna anhöriga i livets slutskede? Hur många av er har fått se glädjen i ögonen på den boende då man kommer in på morgonen och ger dom en god morgon kram? Hur många av er har blivit spottad på  slagen, sparkad på, klöst på och blivit kallad än det ena och än det andra av en svårt dement person för att i nästa sekund få en kram av samma person som då har tårar i ögonen för att man är så snäll och hjälper den? Hur många av er har känt den hjälplöshet man ibland kan känna som vårdpersonal då dom gamla frågar efter sina anhöriga? Hur många har känt den sorg man får i hjärtat då man sitter med en i livets slutskede för att nån anhörig inte orkar  el har lust att ta ledigt och sitta där? Jag har känt den hjälplösheten och sorgen.

Jag kan kritisera äldrevården jag också, men då vet jag vad jag talar om. Maten är det inget fel på, den är god och dom får så dom blir mätta. Efterrätterna däremot kunde varit lite mer avancerade än aprikossoppa tex. 

Vården vi ger är det absolut inget fel på, det är så lätt för en anhörig som kommer knappt en gång i månaden att hitta nåt att klaga på, men dom ser inte hela bilden el vill inte förstå stt den boende blir sämre och sämre. Nu har vi ingen sån anhörig där jag jobbar just nu, inte vad jag vet i alla fall 😀😀 men har ju råkat ut för såna oxå, men jag brukar tänka som så att det är den anhöriges dåliga samvete som talar.

Jag blir ledsen när äldrevården kritiseras konstant, överallt och ingenstans, mest av folk som alltså inte jobbat en endaste sekund inom området. Vi som jobbar där med att göra sista tiden i er anhöriges liv fint och drägligt gör vårt bästa varje dag, ibland underbemannade  ibland i stort kaos. Vi behöver inte höra all kritik ni slänger ur er varje dag, varken den ni kastar på oss, kommunen, regeringen, riksdagen, Sverige, världen el universum. Vi behöver lite mer än snacket, vi behöver lite verkstad liksom. 

Blev lite svammel men det är ju inget ovanligt då det gäller mig, men hoppas nån fattar vad jag menar 😀😀Men som sagt  vad vet jag? Jag är ju bara en simpel undersköterska med inriktning på vård i livets slutskede.