Annika rakt upp och ner

 

Jag anser mig själv vara en ganska snäll och godhjärtad människa som tyvärr ställt till det lite för sig mellan varven, mest ekonomiskt men det är som det är med det. Jag tycker att jag ändå är en rätt okej medmänniska, eller jag hoppas jag är det i alla fall. 

 

När man varit med om och upplevt olika saker, både bra och mindre bra så får man en annan syn på livet och man bestämmer sig för hur man ska agera därefter. Som tex när jag var i tonåren, då hade jag typ noll kontakt med min pappa, jag bestämde där och då att OM jag mot förmodan skulle få nåt barn så skulle jag ALDRIG låta det känna sig övergivet och oönskat. Tror jag lyckats fast det kan nog bara trollen svara på 😇 och så ni vet så tog jag upp kontakten med min pappa den 1 maj 1992 då han fick träffa sitt äldsta barnbarn för första gången 

 

På jobbet hoppas jag att jag lyckas vara en bra kollega, det känns som det i alla fall. Man kan inte komma överens med alla, det är omöjligt men jag tycker inte att jag är otrevlig i alla fall. Jag är nog lite extra snäll mot vikarier för jag vet hur det är att vara vikarie och har råkat ut för att ordinarie personal varit riktigt otrevliga, det är inte kul när det känns som att man bara är en börda. Det tycker jag all ordinarie personal ska tänka på.

 

Jag jobbar med mitt drömjobb och helt ärligt så tycker jag att jag gör det bra. Jag är nog en sån där omhändertagande människa som vill att alla ska få ha det bra, oavsett ålder, kön, vare sig man är frisk el sjuk, det är mitt kall här i livet liksom. 

 

Jag har mina toppar och dalar, på senaste tiden mest dalar och då drar jag mig undan. Jag vill vara ensam, inte så mycket bland folk, lite osocial sådär. All kraft och energi går åt till att vara på jobbet, och fixa middag till tonårstrollet, ibland räcker energin bara till att gå upp ur sängen. Det har lett till att jag anses vara okänslig och otrevlig men det blir väl så när andra inte vet orsaken. 

 

Jag är en känslig människa som har lätt för att gråta men även för att skratta. Arg blir jag men inte så ofta, jag kan vara jävligt långsträckta,  det beror på vad det gäller.  När jag blir riktigt arg så sprutar tårarna och då behöver jag vara ensam ett tag 😂😂

 

Jag är alltså singel sen drygt 7 år tillbaka, det är väl både och att vara det måste jag erkänna. Ibland hade det varit skönt att ha nån att bolla tankar med och kramas med, jag älskar att kramas. Det har jag nog ärvt av min älskade pappa ❤ Ibland känns det även skönt att vara ensam, ingen som liksom gnäller och klagar haha, nä men allvarligt så är jag nog inget material varken som flickvän eller sambo då jag verkligen behöver vara ensam ibland. Men skulle det dyka upp nån med skäggstubb och tatueringar som accepterar mig och mina tre troll precis som vi är så är han mer än välkommen 💚 mina tre troll ingår i paketet även om dom är stora nu, mina troll är mitt liv.

 

Skulle kunna skriva mer och beskriva mig själv men får bli en annan gång. Nu ska jag ladda för att åka och titta på innebandytrollets match kl 14.30, samling 13.30 😂😂

 

Hörs Hej 

 

 

 

 

Tisdag 16/1           Fisk

Onsdag 17/1          Tonårstrollets val

Torsdag 18/1         Tonårstrollets val

Fredag 19/1            Kebabgryta

Lördag 20/1           Fläskfilé

Söndag 21/1          Korv 

Så får det bli på ett ungefär 

 

Ibland önskar man att man kunde gå upp i rök eller nånting. Men jag har ju mina tre troll så det går ju inte. Jag önskar att jag kunde räcka till för allt och alla men det är omöjligt. Jag gör det bästa jag kan efter dom förutsättningar och förmågor jag har, vilket kanske inte är så mycket, men det är som det är. .

 

Jag har en förhoppning att 2018 ska bli året då allt faller på plats, både i mitt liv men även för mina troll. Mest önskar jag att allt blir bra för dom, det är dom så värda efter alla olika helveten dom gått igenom och går igenom. Önskar att vissa såg hur dom kämpar och inte bara ser nåt negativt,  dom behöver inte det negativa.

 

Vet ni, det värsta med detta kämpande är när nån säger att dom funnits och stöttat men när det är och har varit som jobbigast då lyser dom med sin frånvaro, det är en sak som jag avskyr. 

 

Jag har bestämt att 2018 ska bli året då jag inte låter någon få tala om hur värdelös jag är, inte på något sätt för jag vet att jag gjort det jag kunnat och det är jag fan stolt över. Jag kanske låter självgod men jag vet att jag är en bra mamma, medmänniska, kollega ja you name it. Jag har bara haft det lite extra tufft sen 2007 så är inte alltid så social eller munter men så är det..

 

Jag har en downperiod som varat sen början på december och som nu kulminerar i världens mancold, typ halvdöd kan man säga. Men det går väl över hoppas jag.

 

Just nu önskar jag bara att jag får nån lgh i Bjästa för tonårstrollets skull, så hon får närmare till sina kompisar, skola och träningar. Det skulle underlätta så otroligt mycket när jag jobbar kvällar och helger, men just nu ser det mörkt ut på den fronten vilket gör mig stressad inombords. 

 

Tänkte summera 2017 i ett inlägg men det får bli senare, orkar inte just nu.

 

Med detta inlägg vill jag bara säga att den/dom som inte är beredda att stå ut med mina ups and downs gärna får hålla sig undan och då även kan knipa igen kakhålet under näsan. Fortsätt gärna prata om mig och mina troll men håll er då till sanning och fakta inte nån uppdiktad historia. Jag tar ingen mer skit, inte från nån. Varken när eller kär, vän eller bekant, känd eller okänd. Jag har inte gjort nåt för att förtjäna det.

 

Så med det vill jag önska alla en god fortsättning på det nya året.

 

Hörs Hej