Min "lillgubbe" H

Jag har ofta talat om min "lillgubbe" H, och efter en fråga till hans anhöriga får jag lov till att visa upp han. Världens sötaste lilla gubbe ❤️

Här är han på bilder från Allehanda då det gjordes ett reportage om att han bjöd in några kompisar som är musiker till Lingbo Vård och omsorgsboende i januari 2018, han stod för hela kalaset 👍🎵🎵🎶

Begrip ni vad söt han var? En riktig liten spjuver var han. I princip aldrig en tråkig stund när han höll låda, och det kunde han, och rapp i munlädret var han 😂😂 

Har sagt det förut och säger det igen: det finns vissa som för alltid kommer ha en speciell plats i ens hjärta, och Helmer är en av dom som fått det i mitt ❤️ Jag är så oerhört tacksam att våra vägar fick korsas, och tajmingen var perfekt. 👍

Alltid saknad, aldrig glömd 💚 Helmer 💚





Ett år av saknad 😢

Tänk att det redan gått ett år. Ett år sen du fick bli från all den smärta du hade. Saknaden är så stor fortfarande, du har för alltid en plats i mitt hjärta. Min "lillgubbe" H ❤️

Jag kunde aldrig föreställa mig hur mycket du skulle komma att betyda för mig. Du fick mig alltid att skratta, du var speciell på det viset. Det är nåt jag saknar, varje dag saknar jag det. 

Jag är så glad att just du fick bli min "lillgubbe", och jag tror och hoppas att du var lika glad som mig för det. 

Vi pratade mycket om livet när vi hade vår "egentid" du och jag. Du berättade om allt du varit med om, och det var inte lite det måste jag säga, vi pratade om alla du kände, bland annat en massa släktingar till mig. Jag tror att du uppskattade att jag tog mig tid att lyssna, herreminje vad jag saknar dessa stunder. Stunderna då du pikade mig för att jag är Domsjöbo, stunderna som fick dig att skratta så du nästan "kvärne å", du skrattade så ibland trodde man att du skulle trilla ur rullstolen 😂 

2 år och nästan 6 månader fick jag äran att ha dig som min "lillgubbe", hade jag kunnat hade jag konserverat dig, i alla fall fram till min pension.

Det finns så mycket jag vill säga men behåller det för mig själv. Men jag vill i alla fall tacka dig från botten av mitt hjärta ❤️

TACK för att du var den du var
TACK för att du hade förtroende för mig
TACK för att du alltid sa att du uppskattade mig
TACK för att du fick mig att fortsätta kämpa
TACK för att du fick mig att inse att jag valt rätt

Men framförallt TACK för att du "valde" mig, kommer för alltid vara tacksam över det.

Ja, saknaden efter H är så stor, större än nån någonsin kan förstå. Tror inte att jag kommer få uppleva något liknande igen.

Jag hoppas du har det bra där uppe bland molnen 💚 och jag kommer alltid tänka på dig när jag tittar på presenten jag fick av dina brorsöner och deras fruar ❤️




Middagsförslag V 35

Måndag 24/8.       Blomkål/broccoligratäng
Tisdag 25/8.          Köttfärssås
Onsdag 26/8.        Jobbkväll
Torsdag 27/8.        Chicken nuggets
Fredag 28/8.           Kebabgryta
Lördag 29/8.          Fläskfilépasta
Söndag 30/8.         Korv

Ungefär så får det bli, risken är väl att det blir som denna vecka, ändringar mest hela tiden 😂😂



En fundilering....

Alltså, vad är det som gör att en del inte kan förändra sig, inte på nåt sätt? Vad är man rädd för?

Varför ska allt vara som det varit sen urminnes tider? Tiderna förändras och vi med den, men en del vägrar inse det verkar det som. Fattar inte vad det beror på..

Ibland måste man kliva ut ur den comfort zone man tydligen varit i, sen Sundsvall brann typ, bland annat för att få se att andra saker fungerar oxå, det finns nya sätt att göra saker och ting på. Man behöver inte lunka på i meterdjupa fotspår(som blivit så för att man gör samma, samma och samma hela tiden), bara för att man är rädd för förnyelse, eller att man är missunnsam.

Och dom här som ta mig tusan vänder kappan efter vinden, det är sjukt. När ska såna våga förändra sig och ha en egen åsikt? Eller såna som upprepar det man nyss sagt och så tycks dom ha kommit på det själv 😂 Herreminje, vuxna människor.. 

Och dom som inte vågar testa nåt nytt för att det KAN bli så, eller det går inte för att det VAR så förut. Snälla, söta, rara.. Var lite positiv så kanske det går lättare 👍 var inte negativ i förväg liksom, det blir ju inte bättre av det så att säga..

Tro mig, det kan vara värt att kliva ut ur sin gamla invanda, halvruttna bubbla.. Det tog mig drygt 23 år att komma ut ur min och våga ta steget att läsa lite på distans, vet inte än hur det kommer gå, men jag tog mod till mig att våga försöka i alla fall. 

Nä, ni kanske skulle sluta vara bittra och inse att allt är inte som det var för 5, 10, 15 eller 20 år sen. Samhället är helt annorlunda, konstigt vore det väl annars, eller? Titta på dagens skola till exempel, bara den förändras ju från läsår till läsår ta mig tusan... 

Summan av kardemumman är alltså: man blir varken sjuk eller dör av att kliva ur den där zonen, chansen är större att man får se på saker och ting med nya ögon och nytt perspektiv. Framför allt så kanske ni vidgar era vyer och er syn på saker och ting.. Testa får ni se..





Middagar V34

Måndag 17/8.         Pölsa, 
Tisdag 18/8.           Jobbkväll
Onsdag 19/8.          Torsk, 
Torsdag 20/8.          Våfflor
Fredag 21/8.            Jobbkväll
Lördag 22/8.            Kassler
Söndag 23/8.           Jobbkväll

Ungefär så får det bli, då det är dags att återgå till jobbet efter 4 veckors frånvaro



Middagsförslag V32 hos A kan Plankan

Måndag 3/8.       Korv m bröd, mos
Tisdag 4/8.          Pölsa, potatis
Onsdag 5/8.        Ankans smörgåstårta
Torsdag 6/8.        Fläsk, potatis
Fredag 7/8.           Kött, ugnsstekt potatis
Lördag 8/8.           Tacopaj
Söndag 9/8.          Tortellinigratäng

Ev kanske det blir surströmming nån av dagarna 😂😂




Jo men visst....

....tänk på det ni som tycks vara guds gåva till mänskligheten och som vill tala om för en annan hur mycket fel man gör hela tiden.. Jag är inte perfekt, långt ifrån, har många brister jag. Men att få höra dom saker jag fått höra har jag inte gjort rätt för att höra..  

Jag har gjort mitt bästa utifrån dom dåliga förutsättningar jag haft, och den j-eln som säger att jag inte prioriterat mina troll vet vart dom kan dra till för ställe. Jag är trött på all skit vare sig det är fyllesnack el inte! Börjar gå för långt när jag får höra att jag inte är värd mina troll, att dom borde fått en annan mamma. Jag har sagt det förut och jag säger det igen, ni har fan ingen chans att klara av det jag gjort, inte ens en vecka skulle ni palla. 

Sen begriper jag mig inte på hur en del anser sig ha rätten att säga till mig att jag inte kommer kunna plugga vid sidan om jobbet? Vilka fan tror ni att ni är? Ni har inte en jävla aning om vad jag kan och inte.. Vi kanske ska jämföra betyg? Läste till uska när jag var ensamstående med två barn, samt jobbade så pass mycket extra att jag fick sänkt studiemedel och jag fick rätt hyfsade betyg, 15 VG och 3 G 😂😂😂

Så nu tycker jag det är dags att ni stänger kakhålet under näsan och sopar rent framför era egna dörrar. Och duger jag inte som jag är åt er så är ni inte värda mig heller. 

 Ni som vet, ni vet hur senaste åren varit för mig, det har tagit på både kropp och själ, mer än nån kan ana. Men till alla som drivit mig till där jag är nu, hoppas ni är glada och nöjda över eran bedrift, och så kanske ni ska titta er i spegeln och fråga er själva hur i fan ni kan behandla andra på detta sätt. Vore jag ni skulle jag krascha spegeln så jag slapp se mig själv.. Usch, fy och blå..



Så är det

Alltså, varför är det så att det alltid är jag som får dåligt samvete när jag inte kan el orkar? Tycker dom som tjatar borde ha det istället. Varför är det alltid jag som känner mig otillräcklig? Jag är bara människa jag oxå tyvärr, jag varken kan el orkar lösa allt ensam. Ibland önskar jag att man slapp förklara sig, ibland önskar jag att en del kunde se hur deras agerande påverkar andra. 

Jag gör mitt bästa, efter vad min kropp och hjärna orkar med för tillfället. Passar inte det så låt mig bara vara ifred. Och så länge ni inte har en susning om vad som sker i mitt sk liv så ber jag er vänligen men bestämt att behålla era vidriga åsikter för er själva och så kan ni diskutera nån annan på era "symöten". 

Hörs Hej



Enough is enough...

...alltså nu får det vara nog tycker jag.. Att se nån utsättas för ren och skär mobbning känns i hjärtat på mig. Det gör ont på riktigt att se någon bli utsatt för mobbning, helst då man vet hur det känns.

Vad är det för fel då sk vuxna människor liksom gaddar ihop sig mot en annan människa och gör allt i sin makt för att förstöra? Fattar det inte nu, lika lite som jag fattade det då jag blev utsatt för det för inte så länge sen och jag kommer nog aldrig förstå det i framtiden heller. Totalt obegripligt är det..

Vet inte vad som är värst...mobbningen som bedrivs av "nivillintevetavadjagvillkalladom", eller amöborna som står bredvid och tittar på. Amöbor som egentligen inte ens tycker om mobbarna men som låtsas vara deras vänner. Otroligt sjukt beteende...

Hur liksom är man funtad då man vill förstöra en annan människas största dröm? Vem anser sig ha rätten att göra så? Eller dessa vet jag vilka det är, tyvärr så är det några jag stöttat tidigare, mot mitt bättre vetande. Amöborna vet jag oxå vilka det är, en hög av skitstövlar som tycks vara. Mer ryggradslösa människor får man leta efter, tragiskt är det..

Denna vuxenmobbing måste få ett slut, enough is enough. Hur länge ska dom få hålla på innan nån sätter stopp? Jag vet ju hur jag har lust att sätta stopp för det, men är nog bäst jag låter bli.. 

Jag vet att dom som mobbar läser denna blogg, så kan ju säga som så att ni två är som döda för mig, oavsett hur saker och ting artar sig, så vill jag inte ha med er att göra någonsin mer i mitt liv. Det ni gjort mot den här personen är inte acceptabelt för nånting i denna värld. Att ni försöker förstöra en annan människas dröm på grund av att ni sumpade chansen till eran, eller i alla fall den dröm en av er hade är sjukligt, mycket sjukligt.

Hur som helst så kan jag känna känslan den här mobbade personen känner. All ångest, alla mörka tankar, känslan av värdelöshet mm mm, och det är ingen trevlig känsla. Man ska inte behöva känna den, aldrig i något sammanhang eller i någon relation överhuvudtaget.

Hörs Hej 









Middagsförslag V29 hos Anderssons

Måndag 13/7.        Jobbkväll
Tisdag 14/7.           Lax
Onsdag 15/7.          Baconsås
Torsdag 16/7.         Våfflor
Fredag 17/7.           Parisare
Lördag 18/7.           Jobbkväll
Söndag 19/7.          "Firainsemesternmat"



Stor dag ❤

Imorgon, söndag den 12/7 är det en stor dag. Man kan säga att mitt älskade stortroll fyller 5 år. Ja, ni läste rätt, det är hans 5-årsdag imorgon.

Det finns många som har åsikter om än det ena och än det andra, men tror att ni inte vet hälften ens. Jag undrar om ni förstår vilken kamp det är, varje dag att hålla sig från skiten.

Jag är ofantligt stolt över stortrollet, stolt över hur han kämpar, stolt över att han valt den rätta vägen så att säga, stolt över att vara hans mamma ❤(även om han går mig på nerverna ibland 😂) 

Hur som helst, imorgon på stora dagen så blir det lite grillning och samvaro med familjen, kommer bli supermysigt ❤ 

Grattis på 5-årsdagen Zimon, älskar dig till universums slut och tillbaka ❤❤❤




JAAAAAAA....

....jag kom in på utbildningen jag sökt till, så jävla skönt måste jag säga 😂 känner mig supertaggad 😂👍

Sååå skönt med positivt besked efter all skit som är och som plåster på såren då jag åkt på bihåleinfllammation 😢





Det gör ont...

...så fruktansvärt ont i hjärtat gör det. Det är svårt att förklara, men det känns som att det är nån som stuckit en kniv rätt in i det och sen dragit ut det.

Jag förstår inte varför det inte bara är till att försöka lösa saker och ting. Förstår det bara inte, är man så ego att man inte kan förstå konsekvenserna av det hela?

Varför ska jag och mina barn bli drabbade på detta sätt? Vad hat vi gjort för att förtjäna detta? An at än att vi insett att vi blivit vilseledda på ett sätt som gjort att vi kanske inte varit så trevliga mot en del familjemedlemmar... Men det är löst från våran sida nu, man skulle bara förstått tidigare.

Det finns inget som ursäktar vad jag sagt och gjort gentemot min syster, jag skäms nåt så fruktansvärt, det var saker jag sa innan jag visste hela storyn så att säga. Men det är egentligen ingen ursäkt heller om man ska vara årlig, för jag hade ju kunnat ta reda på den sidan oxå.

Hur som helst så gjorde jag ett val till slut, ett val som jag tycker var det bästa och det var att lyssna på hela storyn, vilket gjorde att jag tog upp kontakt med min syster igen. Och vet ni vad, jag ångrar det inte för en enda sekund ❤ och mitt tonårstroll mår bra av det, att fåra med hästarna och ha roligt då man hälsar på. Vi känner oss aldrig i vägen, hon och Torbjörn blir glad när man kommer. Och man får alltid skratta, det är nåt jag saknat. 

Det var lite tankar såhär innan jag måste vila skallen igen.

Hörs Hej



Middagsförslag V25 hos Ankan Plankan

Måndag 15/6.      Jobbkväll
Tisdag 16/6.        Lax, potatis
Onsdag 17/6.       Lasagne
Torsdag 18/6.       Våfflor
Fredag 19/6.         Kött, gratäng
Lördag 20/6.         Jobbkväll
Söndag 21/6.        Kebabgryta, ris

Ungefär så får det bli, beroende på hur varmt det blir så kanske menyn ändras. Får så fruktansvärt ont i huvudet av solen/värmen...


 

.....bortvald ännu en gång...

När jag var 4 år valde min pappa bort mig på grund av den där jävla spriten. Den var viktigare än mig, hans egen dotter, fattar inte, har aldrig fattat och kommer aldrig fatta hur man kan välja bort sitt eget barn. Jag fattar det bara inte...

Detta har trots att det är 44 år sen, satt stor prägel på mitt liv. Känslan av att vara bortvald har alltid funnits och den är så oerhört jobbig. 

Finns dom som säger att han inte rådde för det, det var sjukdomen som ställde till det(alkoholismen alltså), ja så är det med all säkerhet, men vet ni att det ger jag blanka fan i. Han gjorde ett val, han gjorde det sämsta val han någonsin gjort. Och nu har han gjort det igen...😢

Igen, han har valt bort mig igen, och inte bara mig, utan även sina tre ENDA barnbarn, dom han satt och sa härom kvällen att han är så stolt över. Tror inte ni kan förstå hur det känns, tror inte ni vill veta heller. Och allt på grund av en enda människa, en människa som tror att hen är guds gåva till mänskligheten.

Fy fan, jag önskar att hen, som tycks vara så fruktansvärt perfekt i alla avseenden fått se vad detta gjort, mer skenhelig varelse får man leta efter. Hem som predikar vitt och brett om att man ska vårda sina relationer med nära och kära. 

Det finns inga ord som kan beskriva den avsky jag har just nu, den är fruktansvärd, och vet ni, hur saker och ting än kommer bli framöver så kan jag med handen på hjärtat helt ärligt säga att detta är nåt jag ALDRIG kommer förlåta. Varken jag eller mina barn har gjort rätt för detta 😢

På bilden ser ni mina troll, tre troll som gjort mig förtvivlad, som gjort mig arg, som gjort mig ledsen, som gjort mig livrädd, som gjort mig glad, som gjort mig lycklig, men framför allt så har dom gjort mig till MAMMA, det viktigaste jobb jag haft och fortfarande har ❤ 

Trots att jag helt ärligt velat säga upp mig från det jobbet många gånger, velat gå ut i strejk på grund av "arbetsmiljön",  så har jag ALDRIG och kommer ALDRIG säga upp mig från dom, not ever ever.  Och jag kommer definitivt ALDRIG säga upp mig som farmor/mormor om jag får den stora äran att bli det nån dag  Älskar er till universums slut och tillbaka ❤❤

Ps.Orkar inte kolla stavning på detta inlägg, ni får ha överseende med att jag ser dubbelt idag.Ds






Ibland undrar man....

....vart världen är på väg.. Det känns nästan som att man vaknat på en annan planet eller lever i nån sorts underlig drömvärld.. 

Folk predikar om värderingar av olika slag, om hur viktigt det är osv. Men då undrar jag varför dom säger en sak och gör en annan, dom lever inte som dom lär direkt. Men det kommer en dag då sådant kommer fram, tro mig, förr eller senare....

Sen lägger folk ut en massa dynga och så blir dom förbannade då dom blir överbevisade om felaktigheten i det dom lagt ut, vad fan är grejen liksom?! 

Jag tänker inte be om ursäkt för dom val jag gör i mitt liv, vare sig det är för mina trolls skull eller rent av för min egen skull. Vem har mandat att få bestämma att det är fel val? Jag menar, vem av alla runt omkring inom 10 mils radie kan helt ärligt räcka upp handen och säga: Ja, jag har sett att du mått åt helvete senaste åren och jag har ställt upp till 110%? Inte många ska jag säga, och helst inte dom som säger sig finnas där för sina nära och kära..  Visar ju bara att man inte varit värd ett ruttet lingon ens en gång.  

Trodde aldrig att jag vid 48-års ålder skulle behöva känna att man är värdelös, inte duger för att man har en egen åsikt, tro mig, det är ingen trevlig känsla.

Jag har försökt finnas där för folk som går igen samma,sak som jag gjort med stortrollet och mellantrollet, jag har erfarenheter som mamma till missbrukare, som mamma till tillfrisknande missbrukare, som mamma till en med Aspberger, som mamma till en med självskadebeteende, som mamma till en med bulimi/anorexi, som mamma till dom med psykisk ohälsa, som mamma till en som varit med om en svår olycka, som mamma till en som försökt begå självmord. Jag har erfarenheter av sånt som är runt omkring allt det, i form av kontakt med BUP, vuxenpsyk, sjukvård av olika slag. Men istället för att ta emot råd/hjälp av mig så väljer man att klanka ner på mig som mamma och blunda för sina egna problem, konstigt kan jag tycka. Vad är grejen med det liksom? Ibland när man gett råd ändå och människan gör tvärtom så allt blir värre så har jag lust att skrika: Vad fan håll du på med? Men jag håller tyst, bra eller dåligt vete fan... Tas råden inte emot för att dom kommer från mig? Skulle tro det..

Och dom som tycks ha perfekta barn, till er vill jag bara säga: tänk om ni visste vad jag vet så kanske ni skulle kliva ner från den piedestal ni satt er själva på och komma in i verkligheten.. 

Ja, det var några tankar i all sin enkelhet så här på en tisdagkväll 😂😂

Nu hoppas jag att Uno vinner ikväll då jag satsat 13 kr och 40 öre på han, allt jag hade på spelkontot 😂😂😂






Separationsångest....

Idag börjar en jobbig vecka fylld av separations ångest 😢

En av dom finaste människor jag vet går i pension efter vårt arbetspass på söndag kväll. Det känns otroligt jobbigt måste jag säga. Hon är genomsnäll, omtänksam och go på alla sätt och vis ❤

Finaste Linnea tänk om du visste hur mycket du betyder för mig ❤ att ha fått jobba med dig så mycket dom här senaste månaderna har varit ett privilegium. Att få känna sig uppskattad är något av det finaste man kan få känna och du har verkligen gett mig den känslan. Det betyder så oerhört mycket måste jag säga ❤

Vi har verkligen pratat om allt mellan himmel och jord, vi har skrattat och vi har gråtit, vi har diskuterat känslor av alla dess slag. Du har peppat och stöttat, du har trott på mig och mina förslag/idéer. Hoppas jag kunnat ge en bråkdel av det tillbaka ❤

Denna vecka kommer präglas av separationsångest, men jag kommer ändå glädjas över dom 5 arbetspass vi har kvar. För det är en ren glädje att få jobba med dig, varje gång ❤ jag är så tacksam för allt ❤






Menyförslag V22 hos Ankan Plankan

Måndag 25/5.        Lövbiff
Tisdag 26/5.          Jobbkväll
Onsdag 27/5.         Lax
Torsdag 28/5.        Fläskpannkaka
Fredag 29/5.          Jobbkväll
Lördag 30/5.          Lasagne
Söndag 31/5.        Jobbkväll

Så får det bli, jobbkvällarna lagar tonårstrollet sin egen mat, som hon gjort dom senaste åren ❤





Middagsförslag V21

Måndag 18/5.      Jobbkväll
Tisdag 19/5.         Fisk
Onsdag 20/5.        Korv
Torsdag 21/5.       Våfflor
Fredag 22/5.         Kyckling
Lördag 23/5.         Jobbkväll
Söndag 24/5.         Baconomelett

Bättre än så blir det inte denna vecka



fundilerar över livet...

...och dess gåtor. Som tex varför en del måste "tävla" mot andra, varför måste man försöka bräcka andra i allt, varför måste man klanka ner på andra för att dölja sina egna brister och försöka verka bättre än andra? Vad är grejen liksom? Det funkar ju inte..

Det finns saker jag vet att jag är bra på, sen finns det saker jag är mindre bra på och så finns det saker jag är totalt värdelös på. Dom saker jag är bra på är det inte många som klår mig på, det vet jag, det har jag bevis på.

Det finns nåt som alltid tär på hjärtat och sinnet, det är när man bara får höra negativa saker, och man vet i hjärtat att man får höra det enbart för att andra individer vill framhäva sig själva. Vad bottnar det i? Total brist på att glädjas över andra? Total och komplett avundsjuka? Har ni liksom tänkt på hur era ord/handlingar kan bryta ner en annan människa totalt.

Jag får ofta höra att jag är så otroligt stark, på alla sätt och vis, men nu ska jag tala om att jag är inte stark för fem öre... Jag har bara inte haft nåt annat val än att bita ihop och knaggla mig vidare. Jag har aldrig kunnat bryta ihop och bara fått bearbeta allt som hänt genom åren. Det är på nätterna jag får ta mig tid att gå igenom livet, försöka förstå och så vidare. Dom sömnlösa nätterna är otaliga..

Jag har som jag sagt förut aldrig begärt att nån ska tycka synd om mig, MEN jag kräver/begär förståelse för mitt handlande i vissa avseenden och situationer. Jag vet inte om jag någonsin kommer kunna släppa vissa saker, dom har som gjort så fruktansvärt stora ärr i hjärtat, ni vet när man blir så ledsen så det gör ont i hjärtat på riktigt. Eller det kanske ni inte vet, men jag lovar, det gör ont på riktigt, det är inte bara en klyscha.

Det skulle vara intressant att veta varför vissa uppfattar mig som stark.. När sanningen är tvärtom.. Jag har fruktansvärt dålig självkänsla, avskyr det mesta med mig själv mm... Jag vet innerst inne att jag är en jävel på bakning och matlagning, jag vet innerst inne att jag är bra på mitt jobb, jag vet innerst inne att jag är en bra mamma, jag vet innerst inne att jag är en bra medmänniska... Men ibland kanske man måste få höra nåt positivt inom alla dom områdena, nte bara negativt om ni förstår. Helst då man vet att det negativa enbart är för att såra mig och för att verka bättre själv. 

Jag vet att jag är en jävlig snäll och omtänksam människa egentligen,på flera sätt, men allt för mycket klankande, klagande, hittepågrejer, har fått mig att tvivla på det.. Jag måste ju tydligen vara ondskan definierad, typ hin håle själv..

Sen har jag gjort ett val om att specialisera mig inom demensvård, för att jag tycker det är så fruktansvärt intressant, kan bli så att det blir för mycket och att jag inte pallar med det, vem vet.. Men jag vill försöka, för jag vill verkligen gå denna utbildning.. Och jag kunde ju listat ut redan innan att det skulle has åsikter om att jag inte kommer klara det.. Vad fan, kan ni inte glädjas med mig OM jag kommer in på utbildningen? Är det avundsjukan igen? Alltså, hur tror ni jag tog era negativa åsikter om detta? Jo, jag började tvivla på att färdigställa min ansökan och bara skita i det. Men alla positiva fick ta överhand denna gång ❤ så under V 25 så får jag veta om jag får gå den 2-åriga distansutbildningen till specialiserad undersköterska inom demensvård ❤
Men oavsett vad ni har för åsikt om mig som människa så ger det er inte rätten att trycka ner mig så pass att jag börjat fundera över min existens...

Nu ska jag strax börja fixa lite med en beställning av en Snoddas 👍 

Hörs Hej




Tidigare inlägg
RSS 2.0