Annika rakt upp och ner

Tisdag 25/2.          Baconsås, pasta

Onsdag 26/2.        Fisk, potatis

Torsdag 27/2.        Ugnspannkaka

Fredag 28/2.         Tacos

Lördag 29/2.         Jobbkväll

Söndag 1/3.          Korv, pasta

Ungefär så får det bli, som vanligt innebär jobbkväll att tonårstrollet fixar egen middag och som vanligt lär det bli nån ändring 😂

Tisdag 18/2.         Jobbkväll

Onsdag 19/2.        Korv stroganoff

Torsdag 20/2.       Fläskpannkaka

Fredag 21/2.         Viltskavsgryta

Lördag 22/2.          Kyckling

Söndag 23/2.         Köttbullar/biffar

Ungefär så får det bli. Då det står jobbkväll får tonårstrollet välja själv vad hon vill laga till

Just nu känns allt bara rent åt helvete måste jag säga. Det är inte mycket som är positivt, oavsett hur mycket jag försöker och det värsta är att jag inte fattar vad det beror på. Kanske är för dum för att fatta men så är det.

Kan ju helt ärligt från botten av mitt hjärta motvilligt erkänna att det inte är många dagar på en vecka man känner sig önskad el uppskattad, känns mest som att man är i vägen el är ett substitut då nån annan inte är i närheten. 

Sömnen är i det närmaste obefintlig, i genomsnitt blir det 2-3 timmar per natt, vilket gör att man blir helt slut på, inifrån och ut, uppifrån och ner. Det tar även på krafterna att vara trevlig mot folk man vet huggit en i ryggen så att säga och som är smilfinkar framför en, och man vet att dom inte skulle tveka en sekund att göra om det. Det gör mig fruktansvärt ledsen måste jag säga.

Sen det att folk inte tycker att man är värd så pass mycket här i livet att man kan få hjälp med vissa saker, det tär oxå på psyket ska ni veta, kanske är petitesser men så är det i alla fall. 

Sen nåt jag blir jätteledsen över är när jag är snäll och bakar i tid och otid till såna som sen tycker att dom ska få det gratis, vad är grejen med det liksom? Är min tid, energi och mina gokakor inte värt nåt fast ni vill att jag bakar?Underligt....

Hade detta varit för 10 år sen hade jag nog inte tagit åt mig el brytt mig lika mycket, men nu känns det som att jag ska bryta ihop när som helst. Gråter för ingenting, helst hela nätterna, sur, tvär och anti det mesta är nog korrekt beskrivning av mig just nu.

Men det kommer bli bättre, eller?