Annika rakt upp och ner

Egentligen finns det inte ord nog att beskriva denna människa. 

 

Det han gjort för mig och mitt lilltroll /tonårstroll är mer än vad man kan tro. Det kanske verkar fjuttigt i vissa ögon men för oss har det varit otroligt värdefullt. Att han tagit sig tid att träffa oss efter en förlustmatch i Sundsvall, att han tog sig tid att ringa på lilltrollets 10-års dag, att han frågat hur det går, peppat och stöttat när hennes pappa låg på behandling i Umeå. Det är mer än vad vissa andra gjort.

 

Oavsett hur det blir efter denna säsong kommer Kennedy för alltid ha en plats som favorit i detta mammahjärtat. Helt otroligt vilken varm och godhjärtad människa han är, och vi är så glada och stolta över att vi fått äran att träffa och lärt känna han. 

 

Vi hoppas på att det blir ett år till i alla fall men oavsett kommer Kennedy för alltid vara #vårlagkapten 💚💚⚽⚽

 

Kennedy, du fina människa, hoppas du förstår hur mycket du betyder för stora som små. Att du förstår att du gör så mycket för den lilla människan, sånt som andra ser som bagateller. Det är det som gör dig till Kung Kennedy 💚

 

Med det sagt så tänker jag ta mig lite kaffe och önskar alla en fortsatt trevlig torsdag

 

Hörs Hej

 

 

 

 

Alltså, det är helt sjukt, trodde aldrig den här dagen skulle komma. 19 JÄVLA DAGAR KVAR!!

 

För lite mer än två år sen kändes det totalt omöjligt, det var då jag fick veta att mina 365 dagar och förtur till långvik helt plötsligt blev 74 dagar. Har nog aldrig känt mig så värdelös i hela mitt liv. Fy fasiken vad jag blev deprimerad då. Det var som om nån huggit av mig huvud, armar och ben.. 

 

Men jag tänkte att jävlar i mig jag ska ta mig till 365 dagar, vilket jag gjorde för drygt ett år sen. Och det ska jag säga att jävlar vad jag kämpade med allt, det var mycket runt omkring oxå som jag kämpade med i min ensamhet. Tog fruktansvärt på både kropp och själ ska jag säga. Det tar på att inte veta från dag till dag hur eller om man blir utringd  man kan inte planera ett endaste skit. ..

 

Men den 3 mars i år fick jag ÄNTLIGEN det första målet jag kämpat för:: EN SCHEMARAD att gå på, så glad så jag rakt började grina. Tror inte nån kan förstå hur det underlättat mitt liv på så många plan. Att kunna vara ledig en helg utan att känna pressen att tacka ja till jobb fast man jobbat 8 helger redan tex.. Som mest jobbade jag 13 helger på raken för jag kände mig "tvungen" liksom. 

 

Nu är snart det andra och sista målet nått: EN EGEN TJÄNST! !! Tillsvidareanställd, fast tjänst, kalla det vad ni vill, jag får en tjänst i vilket fall. 19 JÄVLA DAGAR KVAR! !  Så jävla glad så det går inte beskriva det.

 

Dessa tre år på Lingbo har varit upp och ner, har för det mesta trivts otroligt bra men det har även förekommit en massa skitsnack, inte bara om mig utan om dom flesta där. Det gick så långt att jag helst inte ville jobba på en av avdelningarna så tackade nej eller bytte i den mån det gick. Men så tänkte jag som så att varför ska jag behöva vara utsatt när dom knappt vet vem jag är, vissa hade knappt sagt hej men snackade ändå skit. Så sen mars har jag visat vem jag är, på både gott ont säkert, skiter egentligen i vilket måste jag säga. 

 

Jag vet vad jag kan och jag vet att det jag kan gör jag förjävla bra. Fick bevis på det denna vecka. Jag är inte på jobbet för att smöra in mig hos kollegorna, tror inte jag behöver smöra in mig heller för den delen. Tror jag är i alla fall lite omtyckt av dom flesta eller man kan ju hoppas det i alla fall. Jag är på jobbet för att ta hand om tanterna och farbröderna deras sista tid i livet, att i den mån det går förgylla deras tillvaro och liksom bara vara där eller hur man ska säga. Vet inte men ttycker själv att jag gör det ganska bra.

 

Sen kan man inte komma överens med alla, det gör nog ingen här i livet. Men att bli utsatt för baktaleri och skitsnack pga att nån är sur eller avis pga att jag står upp för vad jag tycker är rätt det accepterar jag inte. 

 

Jag måste till sist få rikta ett STORT tack till alla som funnits där under denna tid, helst när allt känts så meningslöst. Ert stöd har varit ovärderligt ska ni veta. Ni är grymma på alla sätt och vis som stått ut med mig haha kan inte ha varit en dans på rosor kan jag tänka mig. Sen finns det nog en och annan som tycks ha varit ett stöd oxå men som lyst med sin frånvaro och till dig/er vill jag säga att ni kan fortsätta med det. Detta är nåt som ni inte kan ta åt er äran av.

 

19 JÄVLA DAGAR KVAR! !