Viktigt ämne...
Jag tycker att psykisk ohälsa är ett ämne som är oerhört viktigt att tala om. Det är så många som lider av det, många fler än vi kan tro. Många lider i det tysta, pga av att dom skäms. Men vad är det att skämmas över?? Det enda man ska skämmas över är andra människors brist på förståelse, empati och sympati.
Att vara anhörig/mamma till barn med psykisk ohälsa är inget jjag önskar min värsta fiende, det är en känsla av maktlöshet och att man känner sig så oerhört jävla misslyckad.
Just det med misslyckad är oförstående människor expert på att få en att känna sig. Tror inte dom ens kan tänka sig hur mycket kraft det tar av en att ständigt ha denna oro, att knappt sova mer än 2.5 timmar/natt, att gråta sig till sömns mest varenda natt, att vakna och hyperventilera var och varannan natt, att ständigt leva med oron om att det ska hända nåt, att inte känna stöd och hjälp från andra, att ständigt få höra att ens barn är dum i huvudet, ett jävla psykfall med mera.
Tänk så mycket skitsnack som kunnat undvikas om folk bara ansträngt sig lite för att förstå, det hade räckt för att man kanske skulle sluppit höra skitsnack från olika håll och kanter.
Hur som helst så är det inte en dans på rosor, varken under el efter ska jag be att få tala om. Jag har fortfarande nätter då jag vaknar och hyper ventilerar, har fortfarande nätter då tårarna bara rinner. Försök förstå hur det är, försök förstå varför, försök bara förstå!!!
Jag är oerhört stolt över båda min troll som kämpat/kämpar med detta helvete, stolt att vi tillsammans tagit/tar oss igenom skiten. Det är klart att det varit nära att man gett upp, många gånger, men på nåt underligt sätt så hittar man den där lilla lilla gnistan som gör att man kämpar på.
Skulle kunna skriva hur mycket som helst men får fortsätta en annan gång.
