Annika rakt upp och ner

Annars händer inte så mycket idag

Hörr Hej

Tisdag 16/6             Potatis och korvgratäng

Onsdag 17/6            Strips och parisare

Torsdag 18/6           Ris och chili con carne

Fredag 19/6             Gratäng och kött

Lördag 20/6            Hemgjord tacopizza

Söndag 21/6          Pressad potatis och lax

Så får det bli

Men nu är skolåren avklarade, känns nog förjävla skönt kan jag tänka mig. Och att vara uträknad och utdömd i början på läsåret men att sen kämpa järnet så allt blir bra, det är förbannat strongt gjort. 

Du är min hjälte och jag älskar dig mer än mitt eget liv

Ja jag har vaknat helt på avigsidan, el vaknat och vaknat, har fan knappt sovit inatt heller. Tankarna fladdrar och far kors och tvärs så jag blir tokig snart. El i och för sig kan jag ju inte bli det jag redan är.

Känslan av misslyckande och värdelöshet vill inte lämna mitt hjärta och min hjärna. Känslan av att känna så stor besvikelse på mig själv vill även den stanna kvar. VARFÖR gör en viss person så här hela tiden? Pallar fan inget mer..

Skit samma, jag får lösa saker och ting ändå men är otroligt ledsen i hjärtat ändå..

HÖRS HEJ

Helt yrvaken såg jag att det var mellantrollet som ringde men känslan från förra året infann sig med ljusets hastighet. Hjärtat dunkade, svetten började rinna och tankarna flög iväg. Vad har hänt nu då??? Hon skulle sova borta så lite orolig vart jag måste jag säga. Kalla mig löjlig och töntig, vad ni vill, skulle vilja se er gå oberörda ur saker och ting. Har en överdriven överbeskyddarhet gentemot mina troll, jag vet. Men mina troll är mitt liv, anledningen till att jag lever och andas och tro mig när jag säger att så är det. Har varit nära att tappa dom i olika olyckor och det är orsaken till att jag blivit så. Så nu vet ni det!

Gissa min lättnad när det var mellantrollet själv jag hörde när jag svarade. Puhh, allt var okej men skulle komma hem och hon var utan nyckel. Sköönt! Tog en timme innan jag somnade, vaknade 7.12 och då kom jag på att jag glömt att ställa väckaren, panik, väckte lilltrollet som tog det lugnt, hon cyklar ju till skolan.

Nu sitter jag och dricker kaffe medan jag tittar på Nyhetsmorgon, ska väl taktikvila lite senare hade jag tänkt. Ska göra gomiddag ikväll så behöver vara pigg så det blir perfekt :-) 

Japp så får det bli

HÖRS HEJ

Att liksom förringa och nervärdera en annan människas mående el jakt efter kraft och styrka under flera års tid tycker jag är så lågt gjort så en tiondel vore nog. Min önskan är att ingen, och då menar jag INGEN ska behöva gå igenom det jag gjort som mamma, ensam till 95% .. För jag vet vad det innebär och inga skolor el böcker kan mäta sig med den erfarenhet jag har av det. 

Jag är med all rätt stolt över mina troll och mig själv oxå för den delen. Jag är stolt att jag inte gav upp trots att stödet var minimalt. Jag är stolt över att vi klarat det tillsammans, JAG OCH MINA TROLL!! Trots alla åsikter, motgångar och skit från medmänniskor som inte har en jävla aning om hur det är!! Inte en aning om hur det är att sitta, stå el ligga medan tårarna sprutar och man hyperventilerar av skräck att nåt hänt. Inte en jävla aning om hur ångesten över allt känns. Har man inte varit med om samma kan man inte säga åt den drabbade att sluta älta!! Ni vet inte hur det känns..

En sak vet jag säkert, att INGEN av er skulle palla en vecka, för svagare människor får man leta efter. Det är min åsikt, inte för att den åsikten är så mycket värd, men jag har rätt att ha den då det är mitt agerande och mitt liv som klankats på.

Jag är inte perfekt, långt ifrån, men jag försöker stötta mina medmänniskor så gott jag kan efter den ork och dom förutsättningar jag haft senaste 8 åren. Men även min ork tar slut tro det el ej.. 

Så var det med det

HÖRS HEJ

Tisdag 9/6            Potatis och kött

Onsdag 10/6        Ris och korv stroganoff

Torsdag 11/6       Mos och fisk

Fredag 12/6         Hemgjord pizza

Lördag 13/6         Gratäng och lövbiff

Söndag 14/6        Rester från veckan

Inte så märkvärdigt men så får det bli den kommande veckan

Att man som vuxen kan bete sig på deua vis är för mig obegripligt, att ens ha en jävla åsikt då man inte varit med om exakt samma sak själv är för mig främmande. Jag kan kanske ge råd och stöd men jag kan fan inte tycka nåt om jag inte vet hur det är.

Så till er som haft barn med alkohol/drogmissbruk, självskadebeteende, depression, ångest, bulimi samt ni med barn som har Aspberger/Autismspektrum är välkomna att ha åsikter om hur mycket som är mitt fel, vad jag gjort som inte funkat, hur dålig mamma jag är. Har ni inte haft el har ni inte barn med denna prnblematik så har ni inga som helst jävla mandat att kritisera mig, inga mandat som helst, överhuvudtaget, någonsin så länge jag lever. 

Jag blir så jävla förbannad så hälften vore nog. Nä fy fan, ni vet fan inte vad ni talar om, usch och fy för såna som er..

Nu vräkte jag ur mig på grund av nåt jag läst, ja ja haha

HÖRS HEJ

Dom gamla får det sämre, sjukvården är under all kritik och allra helst vård för dom med psykisk ohälsa. Man blir fasiken mörkrädd av hur det går till. Tycker det borde bli en ändring snart, men lär ju inte bli under min livstid kan jag ju säga.

Nämen grattis då Sverige, el får man säga så nu för tiden??

Jag kan ju helt ärligt säga att det är ett rent helvete att vara anhörig till en person med psykisk ohälsa, och än jävligare att vara det till 2 st. Tror ingen som inte varit i samma sits kan ens föreställa sig hur det är.

Den oro och ångest man lever med dygnet runt i flera år pga att man inte vet om den andre ska göra nåt dumt med sig själv bland annat. Jag vet inte om jag är extra känslig pga att det är mina troll det gäller, men att nån ska behöva må så dåligt pga olika omständigheter gör mig mörkrädd. 

Nu har vi tillsammans kämpat oss ur det mesta, men kan säga att som mamma har det tagit mycket kraft och energi, man blir trött inifrån och ut, trött i själ och hjärta. Man griper efter ljusglimtar och halmstrån för att hitta nåt som gör att man orkar kämpa vidare' och finnas där.

Nåt jag inte kan förstå är hur folk inte fattar hur det är, varken för dom med den psykiska ohälsan el för den absolut närmsta kretsen. Det är inte bara att gå igenom en svår olycka, ett alkohol och drogmissbruk, ett självskadebeteende, depression och ätstörning. Det tar på som mamma då hjälp och stöd varit i det närmaste obefintligt. En sak jag lärt mig dom senaste 8 åren är att det finns fan i mig ingen så stark som en ensamstående förälder. Sen kan jag tycka att det är beklämmande att folk hellre trycker ner än hjälper upp om man säger så. 

Jag är i alla fall stolt över mig själv som pallat med och orkat kämpa för mina troll, hoppas dom känner lika. Jag är otroligt stolt över mina troll som kämpar på och tagit sig ur det mesta. NI ÄR MINA HJÄLTAR!!!

Ska bli otroligt intressant att se och höra andras erfarenheter i detta ämne, längtar tills det börjar.