Annika rakt upp och ner

Allt som hänt sen 2 juli 2007 har nu börjat sätta sina spår. Det är i det närmaste outhärdligt att som mamma se sitt lilltrollet försöka bearbeta det som hänt. Hon gråter ofta och funderar över livet och det som hör till. Hon känner att hon inte betyder nånting för nån och det smärtar i mitt mammahjärta när hon säger det.

Hon känner sig "utanför", att ingen är intresserad av det hon håller på med som fotbollen och innebandyn, att ingen berättar nåt eller bryr sig om hur hon mår. Försöker förklara så gott det går men ibland hjälper inte det, man känner sig maktlös många gånger.

Jag har tur att ha fått ett litet troll som har lätt att visa sina känslor, bra som dåliga, hon har lätt att prata om sina känslor i alla fall med mig, men att förklara varför andra gör som dom gör är lite svårt. 

Denna underbara människa har som jag sagt förut fått gå igenom så oerhört mycket under sin livstid, till och med skolkurator blev mållös när jag berättade allt idag. Hon sa herregud, stackars lilla Sanna, ett under att hon orkar kliva upp om dagarna. 

Det finns inget värre än att se sitt barn gå igenom svåra saker som får dom att må dåligt och tappa tron på livet och mänskligheten.  Men jag kan inte göra annat än att lyssna och ge all kärlek jag har, vilket jag gör, varje dag, varje timme, varje minut och varje sekund. 

Till mitt älskade lilltroll: Du är min glädje, min sol, mitt hjärta och mitt liv. Jag lovar dig att jag ALLTID ska finnas vid din sida på ett eller annat sätt. Jag lovar dig att ALLTID ta mig tid att lyssna på dig och jag lovar att ALDRIG förringa dina känslor eller ditt mående. Älskar dig till universums slut och tillbaka ❤

Jag vet inte vad jag ska säga el tänka om vissa saker som händer i vår herres hage, men så pass kan jag säga att det finns inga ord för vilken avsmak jag känner för hur vissa kan vara så jävla blåögda att dom inte agerar. Att inte agera när man har ett barn som är självdestruktivt är för mig en gåta. Hur i hela helvetet kan man bara ignorera det? Vakna för fan innan det är för sent!!! Jag är absolut inte guds gåva till föräldraskapet men jag har varit med om en del som mamma och nu har jag försökt öppna ögonen på vissa men dom förblir slutna. 

Det finns mycket att säga om andra saker oxå men det låter jag bli, inte lönt så att säga.

Hur som helst så var jag ledig helgen vilket var skönt, fast jag är fortfarande trött haha. Denna vecka jobbar jag 6 pass varav 5 kvällar och av dom är 2 långpass, 12.45-21.15 och 12-21. Skönt att ha nåt att göra, jag önskar bara att jag kunde fåren rad att gå på snart, skulle kännas så skönt att få en stadig inkomst varje månad. Men min tid kommer oxå, så småningom.

Nä nu ska lilltrollet skickas iväg till skolan.

Hörs hej

Tisdag 24/5        Tortellinigratäng

Onsdag 25/5       Nuggets och nudlar

Torsdag 26/5      Pannkaka

Fredag 27/5        Hamburgare med bröd

Lördag 28/5        Kött och klyftpotatis

Söndag 29/5       Rester från veckan

Då jag jobbar kväll på måndag, onsdag, torsdag, fredag och söndag så blir det enklare middagar då som lilltrollet kan göra själv el bara värma upp

Dåligt samvete för att man inte kunnat ge trollen allt dom velat ha. Dåligt samvete för att man inte kunnat göra allt dom velat göra. Dåligt samvete för att man inte kunnat resa och greja ned dom. 

Har även dåligt samvete för att jag i en period i mitt liv för drygt 6 år sedan tillät mig att förlora mig själv i nån annan som inte uppskattade varken mig el mina troll vilket gjorde att allt blev så fel och det har jag dåligt samvete för än. 

Mitt samvete gnags även upp av att jag inte kan hjälpa trollen med alkt dom behöver hjälp med, det tär på mamnahjärtat ska ni veta. Helst ni som tror/tycker att jag skiter i dom.

I helgen har jag haft dåligt samvete för att jag dom senaste 14 dagarna jobbat rätt mycket och inte kunnat umgås så mycket med lilltrollet då hon varit här. Känns som att jag inte räcker till.

Just idag har jag lite dåligt samvete över att jag tackat nej till ett kvällspass, men jag känner mig trött i kropp och själ idag. Jag borde inte ha dåligt samvete över det men så är det i alla fall. 

Jag vill så mycket, försöker så mycket men vissa dagar blir allt så övermäktigt på nåt vis. Det är svårt att förklara hur det känns när hjärtat vill brista på grund av att man känner sig dum med mera. Allra helst när det känns som att många tycker att man är misslyckad, tycker att man gör fel, att man borde göra mer och så vidare.

Till dom skulle jag vilja skicka en inbjudan att delta i ett seminarium i min hjärna under 24 tim så ska ni få se hur det är.

I övrigt vill jag bara säga att jag har världens bästa kollegor, TACK för att ni finns och förgyller mitt liv ❤

Tisdag 3/5           Makaroner och korv

Onsdag 4/5          Potatis och karré

Torsdag 5/5        Ris och chili con carne

Fredag 6/5           Parisare med bröd

Lördag 7/5           Baconlåda

Söndag 8/5          Buffé av veckans rester

Så får det ev bli, svårt att bestämma då man kan åka på jobb