Annika rakt upp och ner

En av dom finaste människor jag vet går i pension efter vårt arbetspass på söndag kväll. Det känns otroligt jobbigt måste jag säga. Hon är genomsnäll, omtänksam och go på alla sätt och vis ❤

Finaste Linnea tänk om du visste hur mycket du betyder för mig ❤ att ha fått jobba med dig så mycket dom här senaste månaderna har varit ett privilegium. Att få känna sig uppskattad är något av det finaste man kan få känna och du har verkligen gett mig den känslan. Det betyder så oerhört mycket måste jag säga ❤

Vi har verkligen pratat om allt mellan himmel och jord, vi har skrattat och vi har gråtit, vi har diskuterat känslor av alla dess slag. Du har peppat och stöttat, du har trott på mig och mina förslag/idéer. Hoppas jag kunnat ge en bråkdel av det tillbaka ❤

Denna vecka kommer präglas av separationsångest, men jag kommer ändå glädjas över dom 5 arbetspass vi har kvar. För det är en ren glädje att få jobba med dig, varje gång ❤ jag är så tacksam för allt ❤

Tisdag 26/5.          Jobbkväll

Onsdag 27/5.         Lax

Torsdag 28/5.        Fläskpannkaka

Fredag 29/5.          Jobbkväll

Lördag 30/5.          Lasagne

Söndag 31/5.        Jobbkväll

Så får det bli, jobbkvällarna lagar tonårstrollet sin egen mat, som hon gjort dom senaste åren ❤

Tisdag 19/5.         Fisk

Onsdag 20/5.        Korv

Torsdag 21/5.       Våfflor

Fredag 22/5.         Kyckling

Lördag 23/5.         Jobbkväll

Söndag 24/5.         Baconomelett

Bättre än så blir det inte denna vecka

Det finns saker jag vet att jag är bra på, sen finns det saker jag är mindre bra på och så finns det saker jag är totalt värdelös på. Dom saker jag är bra på är det inte många som klår mig på, det vet jag, det har jag bevis på.

Det finns nåt som alltid tär på hjärtat och sinnet, det är när man bara får höra negativa saker, och man vet i hjärtat att man får höra det enbart för att andra individer vill framhäva sig själva. Vad bottnar det i? Total brist på att glädjas över andra? Total och komplett avundsjuka? Har ni liksom tänkt på hur era ord/handlingar kan bryta ner en annan människa totalt.

Jag får ofta höra att jag är så otroligt stark, på alla sätt och vis, men nu ska jag tala om att jag är inte stark för fem öre... Jag har bara inte haft nåt annat val än att bita ihop och knaggla mig vidare. Jag har aldrig kunnat bryta ihop och bara fått bearbeta allt som hänt genom åren. Det är på nätterna jag får ta mig tid att gå igenom livet, försöka förstå och så vidare. Dom sömnlösa nätterna är otaliga..

Jag har som jag sagt förut aldrig begärt att nån ska tycka synd om mig, MEN jag kräver/begär förståelse för mitt handlande i vissa avseenden och situationer. Jag vet inte om jag någonsin kommer kunna släppa vissa saker, dom har som gjort så fruktansvärt stora ärr i hjärtat, ni vet när man blir så ledsen så det gör ont i hjärtat på riktigt. Eller det kanske ni inte vet, men jag lovar, det gör ont på riktigt, det är inte bara en klyscha.

Det skulle vara intressant att veta varför vissa uppfattar mig som stark.. När sanningen är tvärtom.. Jag har fruktansvärt dålig självkänsla, avskyr det mesta med mig själv mm... Jag vet innerst inne att jag är en jävel på bakning och matlagning, jag vet innerst inne att jag är bra på mitt jobb, jag vet innerst inne att jag är en bra mamma, jag vet innerst inne att jag är en bra medmänniska... Men ibland kanske man måste få höra nåt positivt inom alla dom områdena, nte bara negativt om ni förstår. Helst då man vet att det negativa enbart är för att såra mig och för att verka bättre själv. 

Jag vet att jag är en jävlig snäll och omtänksam människa egentligen,på flera sätt, men allt för mycket klankande, klagande, hittepågrejer, har fått mig att tvivla på det.. Jag måste ju tydligen vara ondskan definierad, typ hin håle själv..

Sen har jag gjort ett val om att specialisera mig inom demensvård, för att jag tycker det är så fruktansvärt intressant, kan bli så att det blir för mycket och att jag inte pallar med det, vem vet.. Men jag vill försöka, för jag vill verkligen gå denna utbildning.. Och jag kunde ju listat ut redan innan att det skulle has åsikter om att jag inte kommer klara det.. Vad fan, kan ni inte glädjas med mig OM jag kommer in på utbildningen? Är det avundsjukan igen? Alltså, hur tror ni jag tog era negativa åsikter om detta? Jo, jag började tvivla på att färdigställa min ansökan och bara skita i det. Men alla positiva fick ta överhand denna gång ❤ så under V 25 så får jag veta om jag får gå den 2-åriga distansutbildningen till specialiserad undersköterska inom demensvård ❤

Men oavsett vad ni har för åsikt om mig som människa så ger det er inte rätten att trycka ner mig så pass att jag börjat fundera över min existens...

Nu ska jag strax börja fixa lite med en beställning av en Snoddas 👍 

Hörs Hej

Eller jag kan helt ärligt säga att jag orkar fan inget mer. Det får vara nog med all jävla skit tycker jag, från alla håll och kanter. Så nu tänker jag säga några saker, som ni får följa och hantera som ni vill.

För det första, hur funkar ni som inte kan se vad ni gör mot oskyldiga i sammanhanget? Är ni totalt blinda eller vad är grejen? Helt ofattbart och det gör mig så fruktansvärt ont i hjärtat, mer än ni jan tro. Och jag menar riktigt ont i hjärtat, ingen metafor här inte.

För det andra, jag har varit med om en del under mina 48 år här på jordklotet, vilket gjort att jag är som jag är. Bitter över en del saker, gllad över en del saker, överkänslig och orolig för en del saker, mer kunnig om en del saker, listan kan göras längre men men... Det som gör mig fundersam är hur liksom andra bara negligerar dom erfarenheter jag har fått genom åren? Vad är grejen med det liksom? 

För det tredje, så föddes även jag med fri vilja och rätt att tycks och tänka som jag vill, även om andra verkar vilja bestämma det åt mig. Med åren har jag lärt mig att stå upp för mig själv, vilket inte varit lätt ska ni veta, det har tagit hårt på mig, otroligt hårt, då jag mest hela mitt liv själv tyckt att jag inte är värd nåt, att allt är mitt fel osv. Men nu får det fan vara slut på det, jag orkar inte vara alla tillags hela fucking jävla tiden. Orkar inte trippa på tå för att den eller den inte ska bli sur.

För det fjärde, så har jag en önskan, eller tre rättare sagt. Jag önskar av hela mitt mammahjärta och lite till att stortrollet fortsätter hålla sig från skiten, en dag i taget så blir det bra ❤❤❤ jag önskar av hela mitt mammahjärta och lite till att mellantrollet fortsätter kämpa för sin tillfrisknande från ätstörningen. En dag i taget så blir det bra ❤❤❤ jag önskar av hela mitt mammahjärta att tonårstrollet kan använda dom livserfarenheter hon fått vara med om sen 4-årsålder till något positivt, att hjälpa ö ch stötta andra, för det har hon en naturligt medfödd ådra till att göra. En dag i taget så blir det bra ❤❤❤

För det femte, så är jag fruktansvärt trött, och då menar jag TRÖTT.. inifrån och ut, uppifrån och ner, på avigan och rätan, ja you name it.. Vete fan varför jag utsätter mig för människors idiotier mest hela tiden, det är som att jag är en magnet, helt sjukt. Det tar på både psykiskt och fysiskt att vara en sån som är som en slasktratt, soptunna, eller vad man ska kalla det. Jag har börjat välja vilka som får fylla "min tunna" och vilka jag kan agera slasktratt till. Det är utmattande...

För det sjätte, så har jag valt att vara ensamstående större delen av mitt vuxna liv. Från min son föddes 1/1-92 fram till idag så har jag varit sambo i 6 år, thats it liksom. Och ha, det har lett till att mina barn har olika pappor, men det behöver ju inte vara negativt kan jag tycka, ombyte förnöjer ju, eller hur det var.. Hur som helst så är det självvalt och det är rätt okej för det mesta. Visst, jag kan sakna nån att krama och så, men inget jag liksom söker och letar efter hela tiden. 

För det sjunde, jag har gjort ett val, ett val jag kommer vara tillfreds med, för jag gör det som känns bäst för mina troll. Kan hända att vissa tycker det är fel val men då får det vara så. Så här är det att mår mina troll dåligt av en situation så måste jag som mamma stötta och hjälpa till på olika sätt efter dom förutsättningar och förmågor jag har. Och nu har jag gjort ett val som mitt tonårstroll mår bättre av(framförallt hon som bor hemma) men även dom två äldsta. 

För det åttonde, så ska jag sluta svamla nu, för tanten börjar bli sugen på kaffe och en cig(JAAAAA, jag ska sluta röka, sen nån gång) och så tänkte jag planera dagens middag 😂😂

Hoppas ni har en mysig söndag allihopen 💚  och glöm inte att vi alla är skapta lika, vi har alla rumpan bak oavsett hur vi vänder oss 

Hörs Hej