Vad krävs???
...för att folk ska förstå?
Jag gör det jag orkar när jag känner för det, vilket är olika från dag till dag. Hjärnan måste få vila då jag känner att det blir för mycket. Inte då nån annan tycker det. Det är tyvärr den krassa sanningen, så lite respekt för det vore snällt, TACK!!
Trött, inifrån och ut
Ibland undrar jag vad som händer då jag blir så trött, inifrån och ut. Kan det ha med hjärntröttheten att göra? Beror det på att jag tänker för mycket? Ja, jag vete tusan, men idag är jag som en levande död.
Har skickat iväg lilltrollet till Mora på läger, hon ska vara borta en vecka. Och den separationsångest jag har är enorm. Tänk om nåt skulle hända, gud bevare mig väl, usch bara.
Finns så mycket jag skulle vilja säga om hur vissa beter sig/agerar men tror inte det spelar nån större roll. Men det kommer komma tro mig, börjar bli för mycket nu och då mitt lilltroll blir lidande får det fan i mig vara nog.
Oavsett vad så kommer alltid mina troll först och har alltid gjort, alla tre, och att då se att en som har bara ett troll inte prioriterar det i första hand gör mig fullständigt rasande. Vad i helvetet liksom? Hur fan tänker du? Tänker du nåt överhuvudtaget? Finns inte en Charlie, finns inte på världskartan att nåt annat/nån annan skulle komma före mina troll.
Nä fy fan för såna där, enough is enough liksom. Hoppas ditt samvete slår till utav helvete och du inser hur mycket du sårat trollet, du har en lång väg att gå för att tilltron ska komma tillbaka.
Jag tror min trötthet i och för sig kan bero på att jag gång på gång på gång måste förklara hur vissa agerar el i detta fallet inte agerar, det tar på att alltid försöka ursäkta agerandet. Men nu är det slut med det, nu får vissa ta konsekvenserna av sitt handlande själv, jag ursäktar inte en gång till.
Och kom ihåg en sak: DET ÄR VARKEN MIN EL TROLLETS FÖRLUST UTAN DIN, BARA DIN OCH INGEN ANNANS
Middagar hos oss V28
Måndag 11/7. Kvällsjobb
Tisdag 12/7. Potatis och filé
Onsdag 13/7. Kvällsjobb?
Torsdag 14/7. Ris och kyckling
Fredag 15/7. Kkyftisar och kött
Lördag 16/7. Delad tur
Söndag 17/7. Blodbröd och fläsk
Eventuellt får det bli så här
Tids nog...
...går väl oron och ängslan över, hoppas jag. Ibland är det outhärdligt.
Ibland behövs det inte mycket för att den där gnagande oron ska visa sig och som så otaligt många gånger förr sker det när jag ska sova. Så fort jag lägger skallen mot kudden börjar det. En klump i magen, bröstet och halsen, svettas och hyperventilerar, spelar ingen roll vad jag gör så finns det där.
Jag säger till mig själv: Annika, det är lugnt, inget kommer hända, men det är sällan det hjälper. Inatt var en sån natt, i det närmaste sömnlös, tänk om jag bara kunde släppa det. Men det är svårt, och svårt att förklara varför den ständiga oron inte vill lämna min hjärna.
Idag ska jag i alla fall ha lite kvalitetstid med mitt lilltrollet, vi ska handla lite är det tänkt, får se vad vi hittar på mer, det blåser ju så hemskt.
Fattar det inte...
..nä, det är svårt att fatta att slutet av tunneln börjar närma sig. I augusti 2015 kändes det som att man kapades jämns med hårfästet då mina lasdagar sjönk från 365 ner till 78, bara pga av en skitregel om nystartsjobb.
Efter augusti har det känts som en jävla brant uppförsbacke att få ihop dessa dagar igen, men snart är jag där, 79 dagar kvar så har jag fått ihop så pass att det blir förtur till vikariat.
FATTAR NI??? Förtur till vikariat, kan fan inte fatta det.
Tror inte nån kan förstå min lättnad, går inte beskriva känslan. Kan inte säga annat än att JAG ÄR SÅ JÄVLA GLAD!!!!!
Förutom glad är jag både mallig och stolt över mig själv som pallat med denna uppförsbacke. Har varit kämpigt och motigt men men, skam den som ger sig.
Ny vecka nya omöjligheter..
Ja, då är det måndag igen då, inget man kan göra åt det, bara gilla läget liksom. Fast egentligen spelar det ju inte så stor roll vilken dag på veckan det är, känslan är den samma ändå.
Är en period nu då det går förjävligt trögt att kliva upp på morgnarna, helt sjukt trögt går det, kan kanske vara hjärntröttheten som ploppar upp då det var så mycket och intensivt för några veckor sedan. Ja ja det går väl över så småningom kan jag tänka mig.
Fick låna hem lilltrollet igår då hon kom från lägret. Och där hade hon haft superkul, var där som målis, kanske en ny karriär vem vet? Ska bli intressant att se.
I övrigt så måste jag säga att jag är mäkta imponerad av mitt mellantroll, hon är grym på så många sätt. Det är stortrollet oxå, han döljer det bara just nu .
Nå göra lite nytta nu innan det är dags att åka och jobba ett 16.15-21.15 pass
Middagar hos oss V27
Måndag 4/7. Jobbkväll
Tisdag 5/7. Ris och köttgryta
Onsdag 6/7. Potatis och fisk
Torsdag 7/7. Jobbkväll
Fredag 8/7. Parisare
Lördag 9/7. Baconlåda
Söndag 10/7. Jobbkväll
Så får det bli på ett ungefär, på mina jobbkvällar får andra fixa mat själv
Känslomänniska..
Det är jag det. Jag känner fullt ut, oavsett vilken känsla det är, annars är det inte lönt liksom.
Just idag är känslan att jag är förjävla tacksam över att min son lever men känslan jag fick i själ och hjärta när jag såg/hörde han där på vägen finns oxå.
Att folk säger till en att man är löjlig som är lika blödig fast det gått 9 år idag tycker jag är förnedrande. Det är förnedrande att ni förringar dom känslor jag har av det hela och det är förnedrande att ni spottar på mig på det sättet. Ingen av er vet hur det kändes när jag kom ut till vägen där han låg, INGEN !!!
Har även en känsla av att vara så jävla misslyckad, misslyckad som mamma, medmänniska, ja you name it. Och jag kan ju helt ärligt säga att det blir fan inte bättre av dom som spär på den känslan, men jag hoppas ni är nöjda med det, att ni lyckas varje gång, för att jag är en känslonänniska.
Den 2/7-07 är ett datum jag aldrig kommer glömma, kalla mig löjlig eller töntig om ni vill, men gör ni det så är det för att ni har inte en aning, inte en jävla aning, men hoppas som sagt att ni är stolta över er själva.
Jag är en känslomänniska..
Värsta oron har släppt...
Tror inte många vet oron jag burit på senaste tiden, någon enstaka har märkt att det varit nåt jag grubblat på.
Min pappa har haft problem med prostatan i ett par år men det har inte visat på någon cancer. I ett par månader har han även haft problem med binjurarna, vilket gjort att det tagits en del cancerprover. Väntan på besked har varit olidlig, jag har knappt sovit så kan tänka mig hur det varit för pappa.
Pappa är 76.5 år, jag är glad för varje dag han finns med oss ❤ finns ingen som förstår mig så bra som han gör, han hör direkt på min röst om jag mår bra el dåligt och då ska ni veta att han hör ganska dåligt haha.
Fick veta idag att proverna visar inga spår på nån cancer 👍👍👍😀😀😀 känns som en sten ramlat från mina axlar måste jag säga. Så nu hoppas vi på ett stort antal fler år tillsammans, själv säger han att han inte tänker trilla av pinn förrän han fått minst ett barnbarnsbarn 👍👍👍
Juli....
..inte min favoritmånad men nu är den här i alla fall, inget man kan göra åt det, bara gilla läget liksom. Tror dom flesta vet orsaken till att den inte känns bra.
I övrigt är det rätt bra måste jag säga, lite trött efter att bara ha sovit tre timmar, men men, svit happens. Ledig till kl 16 imorgon så det är nog rätt lugnt ändå skulle jag tro.
Vad ska jag hitta på denna lediga dag då?! Ska på äventyr ned mellantrollet lite senare, får se vad vi hittar på 👍👍😇😇 sen ska jag förbereda gomiddan vi ska äta fram på kvällskvisten, längtar redan 😀😀
Nå nu ska jag fortsätta lata mig och dricka mer kaffe
