Annika rakt upp och ner

 

Jag har valt att jobba med gamla och sjuka för att det är det jag känner i mitt hjärta att jag vill göra. Jag vill göra den sista tiden i deras liv till något bra. Dom ska känna trygghet,  omtanke och förståelse samt att dom blir sedda för den dom är. Jag vill att dom ska få må så bra det bara går, vet inte om jag är ute och cyklar åt fel håll i rondellen eller.. Jag menar då ta mig fan allt jag gör är fel, det är fel att man försöker förgylla deras tillvaro, så jävla less så jag spyr ska ni veta. 

 

Min största fundering är på varför vissa jobbar i vården, eller med människor överhuvudtaget,  kommer nog inte få svar på det skulle jag tro..

 

Det finns saker som man inte ska behöva acceptera, inte ens en sån som jag ska behöva göra det. Att få mothugg ta mig fan varje gång jag gör nåt man ser att dom blir glada av, det gör mig ledsen, uppriktigt jävla ledsen. Bara för att jag gör sånt ni varken ids elller klarar av så behöver ni inte vara otrevliga mot mig. 

 

Jag vet att jag gör rätt, för det känns bra i hjärtat men det gör ändå ont i mig när jag ser folks nonchalans. .

 

Fy faran säger jag bara. . Men jag ger mig aldrig, man jävlas inte ned mig, det ska ni veta.