Annika rakt upp och ner

Det går upp och ner just nu, med det mesta kan man säga. Mellantrollet är på väg att flytta till eget, vilket är till det pisitiva, för oss båda. Blir nog hur bra som helst det och placet är hur mysigt som helst 😀😀

Känslorna inom själ, kropp och hjärta går upp och ner som värsta berg och dalbanan, inte klokt ju. Är som värsta jävla fjortisen jag, så töntigt så det går inte att beskriva, men så är det. Jag är inte nodigare än så, även om min hjärna och mitt hjärta bara vill tala om för personen det gäller hur det ligger till. Det är väl rädslan för att bli utskrattad det sitter i tror jag, rädslan att bli förnedrad liksom, kan ju bli tvärtom oxå men den negativa rädslan tar över. Jävla skit att man ska vara så förbannat mesig...

Jag kan ju säga som så att den där personen är nån jag tänker på mest hela dagen, blir glad när jag hör el ser namnet, och än mer glad när man möter den, viket inte är så ofta men det händer och då blir hela jag glad.

Nää, det är som det är, och lär så förbli, även om jag önskar det vore tvärtom. Min önskan är att personen förstod utan att jag säger nåt haha ich vore ju i så fall bra omdet var ömsesidigt vilket det till 98% med all säkerhet inte är men ändå..

Ja ja, det är som det är och nu ska jag baka till ett 60års kalas som är på fredag.

Men till dig, du speciella, vill att du ska veta detta: du gör mig glad, varm i själ och hjärta.