Annika rakt upp och ner

Vi har haft våra dispyter under dom 27 år du funnits som en del av mitt liv, mest fjantiga saker egentligen, men ibland har jag blivit ledsen ska jag erkänna.

Du var min allra första pojkvän och än idag tror jag att du är den enda som fortfarande vet vilken min favoritblomma är, fick tre st av dig som jag än idag kan känna lukten av, dom vackraste jag någonsin fått. 

Ibland har det gått månader och år mellan vi pratat och träffats vilket ibland känts jobbigt, helst när jag behövt din axel att luta mig mot. För är det nåt är det att OM det verkligen gäller det så finns du där, jag har bara varit för stolt för att fråga.

Det finns en anledning till att jag bad dig bli Sannas gudfar och det är att jag vet att om det skulle hända mig nåt så finns du där för henne, även om kontakten är lite sisådär mellan varven. Jag vet av hela mitt hjärta att jag gjorde ett bra val och att kontakten kommer bli bättre.

Gör ont i mig att veta att du inte mår bra just nu och jag hoppas innerligt att du blir bättre snart. Nu låter det här som en kärleksförklaring, vilket det inte är, inte på det sätt som många lär tro i alla fall.

Du har och kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta, både som min allra första stora kärlek, som kompis och som Sannas gudfar, eller jesusfarsa som du sa när jag frågade.

Vi håller alla tummar på ett snabbt tillfrisknande och vi skickar all styrka och kärlek vi har till dig nu.