Annika rakt upp och ner

Föregående vecka har präglats av oro för Magnus, men det har gått framåt i vad jag kan tycka är raketfart, oerhörd lättnad för oss alla som har honom i våra hjärtan. Kan ju helt ärligt säga att dom känslor som visat sig under veckan var känslor jag inte visste att jag hade kvar, vilket gör mig lite förvirrad, svårt att hantera det måste jag säga. Det finns nog inte så mycket man kan göra annat än att begrava dom igen på den där speciella platsen jag har i mitt hjärta, 27 år till gör väl inget, eller.

Hur som helst om man bortser från dom känslorna är jag oerhört glad och stolt över vilken jädra kämpe jag känner, grymt att han gjort såna framsteg på då kort tid. Visste att jag valde rätt gudfar, visste att jag valde rätt fast vissa satte sig på tvären gällande det valet. Så egentligen kanske känslorna inte är så förvirrande trots allt? Det är som det är, men troligast får dom nog gömma sig igen, vare sig jag vill eller inte.

Sen så har ju en sv dom finaste och mest godhjärtade människor jag fått äran att möta sin födelsedag idag. Kennedy Bakirciouglü du är den största förebilden, både på och utanför planen. Jag tror inte du förstår din storhet och vad du betyder för människor i alla åldrar. Går liksom inte att beskriva med ord, men kan bara säga att jag är sååå oerhört glad för att du finns och allt du gjort för en liten obetydlig familj i Domsjö. Önskar vi kunde visa det på nåt sätt. STORT GRATTIS på din födelsedag ❤ 

Så var det med det