Fredagsmys på Hammarvägen

Igår när vårt främmande åkt var det meningen att jag och lilltrollet skulle ha filmkväll och titta på Paranormal Activity 4, men som den lillgamla blivande tonåring hon är så ville hon prata om livet, varför vissa beter sig som dom gör, mm istället.

Bland annat frågade hon hur det känns när folk inte förstår varför man blir ledsen när barnen mår dåligt eller när nån man tycker om är sjuk? Vad svarar man på det? Enligt vissa svarade jag nog fel när jag sa att vill man andra väl så bryr man sig om dom oavsett om det är en familjemedlem, kompis el vad det nu kan vara, och när det gäller om barnen mår dåligt så kan ingen förstå hur det känns om dom inte är villiga att lyssna då man berättar om sina känslor. Det är oerhört viktigt att prata om sina känslor på ett eller annat sätt. OCH det är viktigt att du inte låter nån förringa dina känslor, och då menar jag INGEN har rätt att klanka ner på dom.

Sen kom det på tal om bär hennes pappa låg i Umeå och gick igenom en cancerbehandling, hon undrade varför dom flesta försökte få henne att skratta och tänka på annat istället för att fråga hur hon mådde och hur hon kände. Ännu en svår,fråga men svarade att folk är rädda , rädda för att prata om svåra saker och dom kanske inte ville att du skulle gråta och vara ledsen. Meen det kändes som att dom inte brydde sig om MIG för inga saker el upplevelser kan ta bort den känslan.

Ja och sen avhandlade hon en hel del ämnen men det som tog mest i hjärtat var varför nästan INGEN i vår närhet frågat hur hon mådde när allt hände med mellantrollet och stortrollet, herregud vad svarar man på det då?? Tala om att jag var grinfärdig. Fy fan alltså, tänk vad som rört sig i detta lilla huvud alla dessa år, som inte fått komma ut pga ignorans, brist på empati, sympati och medmänsklighet, mammahjärtat blöder kan jag ju säga, hon har inte velat säga allt åt mig för att jag varit ledsen och så. Jag sa att hon får ALDRIG och då menar jag ALDRIG tänka att hon inte kan berätta saker för mig, sin bror el sin syster, och även för sin pappa. 

Det var ett två tim långt samtal, bästa fredagsmyset på länge tyckte hon.

Ibland lyckas även jag som anses vara en en sämre klassens människa.
Hörs Hej





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0