Sakta men säkert..

Ja så är det, sakta men säkert försöker jag klättra uppåt igen, och jag kommer lyckas, jag kommer bli mig själv igen. Finns inget annat alternativ.

Imorgon är det Mors dag, alla mammor ska firas då. Jag vill fira att jag fått äran att bli mamma till 3 vackra, snälla och kämpande troll. Vi har haft motgångar större än Mount Everest och K2 men vi har kämpat oss igenom det tillsammans.

Älskade stortrollet! Jag är så grymt stolt över att du tog dig ur skiten du höll på med. Det har varit en lång och svår resa för dig men allt kan bara bli bättre, eller hur? Jag kanske inte varit den allra bästa mamman under dina 23 år här på jorden men älskar dig till universums slut och tillbaka <3 

Älskade mellantrollet! Om jag kunnat ta över lite av den smärta och ångest du haft genom åren hade jag gjort det på en gång. Då hade du kanske sluppit gå igenom allt du gjort. Men jag är så grymt stolt att du kämpat dig ur självskadebeteéndet och att du kämpar på för att bli helt frisk från bulimin. Det är svårt att se sitt crn må så dåligt. Jag är glad att du hittat en sån fin kille som Tobias, han ska du vara rädd om. Även om jag inte varit den bästa mamman alla gånger så älskar jag dig till universums slut och tillbaka <3 

Älskade lilltrollet! Finns inga ord över hur stolt jag är över dig, du är nog den starkaste, mest omtänksamma människa jag känner. Det du fått gå igenom dom senaste åren är mer vad en blivande 12åring ska behöva göra. Jag vet att du haft så jobbigt, helst med din pappas cancerbehandling, men även då dina syskon mått dåligt. Jag önskar att jag kunnat ta över den oro du haft för dom. Men som den grymma tjej du är så har du kämpat dig igenom det. Har nog inte varit allra bästa mamman här heller men älskar dig till universums slut och tillbaka <3 

Till mig själv!! Som mamma har jag gjort vad jag kunnat efter dom förutsättningar jag haft och har just nu. Otaliga gånger har kraften tagit slut, jag har knappt sovit och då jag väl har sovit har jag vaknat av att jag gråter el hyperventilerar. Som mamma finns det nog inget värre än att se sina barn må dåligt och inte kunna göra nåt. Man blir maktlös, man blir ledsen inifrån och ut, ledsen i själ och hjärta. Men samtidigt vet jag att jag gjort mitt bästa, hade inte kunnat göra annorlunda och det hoppas jag trollen uppskattar. Kanske inte nu, men senare i livet..

Så jag tycker att imorgon ska vi fira att jag fått vara mamma till er tre <3 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0