Annika rakt upp och ner

Har hänt en del genom åren med jämna mellanrum, när man börjat hämta sig från en grej har nästa hänt. 2014, hände flera saker.

Började i maj då mitt älskade mellantroll höll på stryka med i en alkoholförgiftning samt att det kom fram att hon har svår bulimi. Mammahjärtat slets i bitar kan man säga. Fy fan, inget jag önskar min värsta ovän. Nu har hon träffat en jättefin kille, Tobias och allt går åt rätt håll.

I september fick vi reda på att älskade lilltrollets pappa hade tumör på tungan. Mammahjärtat slets itu över att se ångesten lilla trollet hade över att kanske tappa sin pappa. Fy fan, inget jag önskar min värsta ovän. Ser ut att gå åt rätt håll så det är ju bra.

Under sommaren fick vi reda på efter att jag kämpat i 14 år att älskade stortrollet har Aspbergers samt en uppmärksamhetsstörning. Skönt med diagnos men att det ska ta sån jävla tid och så mycket skit som hänt dom där 14 åren som kanske kunnat undvikas el lindras. Fy fan inget jag önskar min värsta ovän. Går åt rätt håll.

Under senaste året har vi fått stöd från olika håll. Framför allt lilltrollet som funnit sitt stöd i Hammarby och då speciellt Kennedy. Vilken människa, stor på alla sätt och vis. Vacker inifrån och ut. Träffen utanför Norrporten efter förlusten mot GIFFARNA gjorde henne så lycklig, mammahjärtat blev glad. Och stödet han gett under hennes jobbiga tid är grymt. 

Så Kennedy, TACK för att du är du, den här mamman kommer aldrig någonsin glömma allt du gjort för lilla trollet. Älskar dig för det och du kommer alltid ha en plats i mitt norrländrka hjärta. Hoppas vi ses i sommar

Nu blir det en kopp kaffe

Hörs hej