Ja så är det .
Ja, vad ska man säga?? Ibland känns det som att det fattas nåt i ens liv, sista biten i pusslet liksom. Men ibland känns det även som att man kan klara sig utan den pusselbiten. Man har ju saknat den större delen av sitt vuxna liv så att..
Jag kan drömna och längta efter den där speciella personen. Han som får mig att känna mig lugn och trygg, han som får mig att skratta även när allt känns åt helvete, han som kan stötta eller hindra mig när jag gör mina konstiga val, han som får mig att känna mig speciell. Det är nog en utopi men drömmar måste man få ha, även om man är en mesig blivande 44-åring haha.
Egentligen vet jag redan i mitt hjärta vem den där speciella personen är. Det är sjukt så glad man kan bli bara av att tänka på nån sådär. Det är,sjukt att nå kan få en att öppna sig så pass att man känner en sån lättnad att man gråter ibland. Det är sjukt att man känna så starkt för någon. Men det är som det är, får nog stanna vid en tanke, för vill inte riskera att hjärtat slits ut igen.
Det kan vara oerhört jobbigt att känna så starkt för nån, man vill bara vara i dens närhet, men det går inte av olika anledningar, då får man gå till sina drömmar 😀😀 det är inte det sämsta ska jag säga, drömmar oxh fantasier kan vara väldigt trevliga ställen att gå in i..
Hur som helst så finns det en jag tycker oerhört mycket om, nån som ingen skulle kunna tro att jag skulle fastna för, men det har jag, på både gott och ont. Som det är just nu så håller jag det för mig själv, inte ens den det gäller vet om det, jag tror inte det i alla fall, och det är nog bäst så, även om jag skulle vilja att det var tvärtom.
Kommentarer
Trackback
