Annika rakt upp och ner

Ja, då har man vaknat till, eller ja någorlunda i alla fall, eller knappt någorlunda, sovit som en kratta i natt och jag som tänkt ta en lååååååång sovmorgon, men det sket sig ju. Så nu sitter jag och letar recept på köttfärssoppa men det finns ju så fasligt många, hittar nog på ett eget känns det som.. Japp så får det bli

 

Tror jag ska baka lite bullar också, har en mjölkliter som håller på bli gammal så kan vara en idé tror jag, men kanske inte gör det förrän imorgon heller, får se vad som händer och fötter..

 

När jag låg kvar i sängen och drog mig så tänkte jag som så här: Jag har det egentligen förjävla bra. Jag har underbara troll, superfamilj, underbara vänner, underbart jobb, underbara kollegor, jag har superfin lägenhet, jag har mat på bordet varje dag, jag har kläder på kroppen.. Kan det bli bättre??? Jag tror fan inte det.. Jag förundras över dom människor som till synes har ALLT men ändå mår dåligt, vad är det som fattas då liksom?? Kanske är ett bevis på att materiella ting och status inte är allt här ivärlden, eller?? Jag satt och pratade med en god vän i torsdags, jag sa att själv räknar jag mig till Socialgrupp 3, om man går efter status i samhället, men jag är lika lycklig för det.. Jag menar vem har bestämt att den gruppen är den sämsta egentligen?? Är det bara på grund av att det är den grupp med minst inkomst som huserar i den? Och vem har då bestämt att man är mindre lycklig om man har mindre pengar?? Visst är det satan så drygt vissa gånger då man undrar om man ska få äta vatten och skorpor vissa dagar, men man klarar av det på ett eller annat sätt.. Skulle vilja kalla oss Socialgrupp 1 egentligen, för vi är överlevare utan dess like, enligt min mening. Nu är jag ju så att jag köper massa kött, fisk, kyckling, färs och sånt då det är billigt och fyller upp frysen, så vi har oftast bra mat även då det blir knapert, men ni förstår vad jag menar hoppas jag.

 

Jag har aldrig varit utomlands och kommer nog aldrig komma dit heller, även om jag drömmer om att fara till Kenya på safari eller att åka till Australien, det är mina drömresor det. Jag är nog ganska så lätt att göra glad tror jag, det räcker med att jag får fara till Stockholm, gå på Bajenmatch och träffa världens bästaste Stefan, det är nog för mig. Fast nu vill jag ju snart träffa bästaste Mika också, får hoppas att det funkar när jag och lilltrollet far ner till hösten. Man kan leva länge på dom korta ögonblicken som ger en ny kraft och massor av positiv energi..

 

Jag vet inte om jag är konstig, men som när man fyllde 40 till exempel, man såg hur folk skrev att dom hade världens dunderkalas, fick dyra saker och grejer, jag vet inte men jag uppskattar inte sånt. När jag fick frågan vad jag önskade mig i 40års present så sa jag en tvättmaskin till lägenheten och till några sa jag att det räckte med ett besök. Jag fick min tvättmaskin som jag kände att jag behövde då vi tvättar ganska mycket. Bästa presenten någonsin.. Jag drog inte på med nåt dunderkalas, dom som hade tid och lust att komma fick komma, hade smörgåstårta, gräddtårta och en drös med kakor och bullar, inget märkvärdigt liksom.. Lagomt är bäst tycker jag..

 

Ibland så säger folk åt mig att jag ska börja bli lite mer ego, speciellt med tanke på vad man gått igenom dom senaste 7 åren, jag vet inte, men jag har svårt med det, inte min grej liksom. När jag frågat nån hur dom mår och den har sagt att jag vill inte belasta dig med mina små bekymmer då du har så jobbigt själv så brukade jag alltid säga: Ge mig nåt annat att tänka på en stund istället...

 

Jag har fått mycket kritik för hur jag är och har varit som förälder och det har tagit hårt vissa gånger, speciellt då det var som det var med mellantrollet. Hon blev kallad sjuk i huvudet, jag blev kallad lite olika saker också, men jag har insett i efterhand att det var dom som sa sakerna som var dumma i huvudet som inte ville förstå. Jag vet att gjorde allt jag kunde och hade förmågan till för att hjälpa och stötta, man låg vaken nästan konstant hela tiden tills man visste att det var över.

 

Så var det med det, nu är vi som en "normal" tonårsfamilj med allt vad det innebär, enda skillnaden är att vi vet att vi klarar av det mesta motgångar som man kan råka ut för.

 

Nu blir det äggmacka och kaffe till frulle

 

Hörs Hej