Annika rakt upp och ner

Jag är ju en sån som ALLTID börjar fundilera och klura på olika saker och ting när det blir tyst och tomt här hemma, eller när jag lagt mig i sängen..

 

Det jag har klurat på ikväll är när jag och lilltrollet ska ta oss till Stockholm för att titta på Bajen, blir på matchen mot Ljungskile den 24e augusti, blir nog bra det..

 

Sen har jag funderat på sen igår hur man som vuxen kan regelrätt vara osmaklig mot en blivande 11åring? Är för mig obegripligt och jag kommer nog älta detta länge, kan ju vara för att jag är partisk i saken då det är mitt lilltroll som blev utsatt.. Vissa tycker kanske inte det var så märkvärdigt men för henne var det så och jag är benägen att hålla med.. Men jag hoppas att den där personen går kroken då den ser mig för helt ärligt så kan jag inta svara för vad jag gör annars..

 

Ibland kan jag även sitta och fundera på vad mina troll tycker om mig egentligen.. Jag menar jag kan inte och har aldrig kunnat köpa det senaste modet, eller dom senaste grejerna åt dom och jag kommer med all säkerhet aldrig att kunna göra det heller. Det enda jag kunnat göra och det hoppas jag dom håller med om är att ALLTID ha funnits där och stöttat, även om det varit stora bråk mellan varven. Och jag är och har säkert varit som en varig jävla böld i deras arslen, men jag hoppas att dom förstår att det är för att jag är rädd om dom, kanske lite överdrivet mycket, men det har ju sina orsaker. Och dom orsakerna är nåt som jag inte ens önskar att min värsta ovän ska råka ut för.. Och så brukar jag fundera på om jag skulle varit så här trött och slut på för jämnan om jag inte varit ensam om det som hänt, till största delen har jag varit det i alla fall.. Kan ju ha varit på både gott och ont i och för sig. I det stora hela har det väl varit positivt för jag vet att jag kan ta oss igenom det mesta så att säga och jag vet vad jag kan och vill och har rätt till.. Och jag vet inte var krafterna kommit från vissa gånger, men jag har ALDRIG givit upp även när det känts som att man velat hoppa från balkongen för att få lugn och ro en stund eller två..

 

Sen har jag även funderat på om folk egentligen förstår hur jobbigt saker och ting varit och varför jag varit så slut på. Jag tror inte det, för inte många som vet att jag råkade ut för(eller hur man säger) en begynnande utmattningsdepression då mellantrollet mådde som sämst, och jag valde att inte trycka i mig en massa piller för att må bättre, det var lite mer än två och ett halvt år sedan, och jag jobbade 75% också, kanske var dumt men så var det, och det känns vissa gånger fortfarande. Sådär som att man liksom inte vill kliva upp på morgonen, jag är totalt dyngslut efter att ha jobbat en vanlig arbetsdag, men till slut så blir det väl bra med det också kan jag tänka mig.. Vissa tror väl bara att man är lat då man inte orkar nåt ibland men så är inte fallet.. Så nu vet ni det också.. Ibland så undrar folk hur jag kan vara så glad för jämnan, fast själv tycker jag att jag är småsur mest hela tiden hahaha.. Kanske inte är så vad vet jag..

 

Det jag funderar mest på just i denna minut är om jag ska göra en köttfärssoppa med gnocchisar i imorgon och om jag snart ska strutta isäng, får se hur det blir med det, har jag tur har jag löst dom stora svåra gåtorna inom kort.

 

Japp så får det bli, nog med svammel för idag

 

Hörs Hej