Dagarna går...
Ja, vad ska man säga?? Tiden går, sakta men säkert, och varmt så in åt helvete är det oxå. Det är fan så man mår illa, så varmt och klibbigt är det.Har inte varit på humör för att skriva nåt, varken nåt bra el dåligt. Är mest bara trött, mer än vanligt alltså. Och less på att behöva förklara mig hela förbannade tiden.Jag menar, kan folk bara inte fatta att man pallar inte med hur jävla mycket skit som helst??? Inte ens jag orkar till slut. Men det jobbigaste är nog fan då folk undrar VARFÖR.. Det bevisar ju bara hur mycket jag och mina barn betyder.. Skit samma egentligen, men i första hand tänker jag tänka på mig själv nu för jag tänker inte börja knapra en massa piller, så enkelt är det. Och då får folk gärna kalla mig egotrippad el vad fan som helst, det rör mig inte i ryggen, fast har en sak jag kan säga i och för sig: Prova gå igenom allt jag gått igenom, kämpa som jag gjort för mina troll, stå ut med allt jävla skitsnack jag fått göra, känn er lika misslyckad som mamma, dotter, syster, moster, kusin och medmänniska som jag har gjort.. Och kom sen och säg att det var väl inget...Så får det vara så längeHörs Hej
Kommentarer
Trackback
