Annika rakt upp och ner

Ja vad fan säger man.. Måndagen var helt underbart perfekt då vi fick veta att vi skulle få hämta hem en superfin schäfertik, igår blev det tårar och grumlad glädje då det visade sig att den tiken var dubbelbokd och andra familjen haft möjlighet att hämta henne redan igår.. HATAR att inte ha tillgång till bil.. men det är som det är, kommer nya chanser och möjligheter men som sagt, man blir ju ledsen i alla fall, allra helst som vi sett fram emot att hämta hem henne...

 

Idag så fick jag höra ett och annat om vad vissa tycker och tänker om att vi tänker skaffa en hund, och det kommer vi göra, förr eller senare oavsett vad folk tycker.. Men jag begriper fan inte varför just jag ALDRIG gör ett rätt i mitt liv enligt vissa, vad är grejen liksom??? Är dom så inåt helvete avundsjuka på att jag till största delen klarar mig helt själv? Eller är dom avundsjuka på allt jag klarat av och orkat dom speciellt dom senaste 7 åren i princip utan stöd från nån?? Helt ärligt så vet jag att dessa personer inte skulle klara av en tiondel, elelr hundradel av det jag fått göra.. Och en sak kan jag säga att jag är förbannat stolt och mallig över mig själv för att jag stått pall och för att jag inte givit vika när det varit så jävla tungt så jag kunnat gråta blod.. jag har varit så trött i hjärta, själ och kropp många gånger, men ändå har jag inte givit upp och jag ska tala om varför.. Jo så här är det, att min mormor sa alltid till mig att oavsett vad som händer så ska jag lita till att allt kommer ordna sig och bli bra. Ibland när saker och ting har varit outhärdligt jobbiga så har jag tagit mig ut till mormors grav och pratat med henne.. kanske låter dumt men så har jag gjort och det har känts bra :-) Men största anledningen till att jag kämpat med näbbar och klor och allt annat man kan tänka sig är mina tre troll, dom är anledningen till att jag lever och andas, hade jag inte haft dom så hade jag get upp för länge sen det är då ett som är säkert..Skitsamma, jag är i alla fall jävligt less på att aldrig få höra nåt bra.. jag vet att jag är 42 år snart, men ibland kan det vara skönt att få höra det ändå..

 

Imorgon slutar jag i alla fall ganska så tidigt pga att det är en APT som jag inte ska vara med på, så så hinner jag äta middag normalt innan det bär iväg till Holmen på träning med lilltrollet, kommer bli förbannat stressigt dom andra torsdagarna, men det blir nog bra det också kan jag tänka mig, man vänjer sig nog med det också till slut..

 

Vet inte om jag ska vara lat när det gäller matlagningen imorgon, men jag är inåt helvete förbannat sugen på ugnspannkaka så kan ju kanske bli en sån då när jag har tid så att säga... attans att jag inte har nåt fläsk jag kan he dit också, och nu säger väl flera att man kan ju ha bacon lika gärna, och då svarar jag att ja det kan man säkert, men jag tycker inte att det är lika gott, så för mig ska det antingen vara med riktigt fläsk eller inte alls..

 

Japp, nu får det räcka för nu ska jag försöka sova en stund eller tre sådär, får se om jag lyckas bättre än jag gjort tidigare i veckan, kan ju inte bli sämre i alla fall hahahaha.. Ja så får det bli

 

Hörs Hej