Annika rakt upp och ner

Ja, då var det torsdag igen då, som det ska vara tydligen, bara gilla läget, eller man kan inte göra nåt åt det om man säg som så...

 

Ja, jag sitter bara och väntar på att få besked om vad som är fel med stortrollet jag, blev inte många minuters sömn i natt kan jag ju säga.. Även fast jag vet att han är på sjukhuset och dom håller koll, så är jag ju orolig, kanske lite överkänslig men sån är jag.. Har ju hållit på att tappa han 2 gånger tidigare så inte vet jag om det beror på det.. Först då hjärtljuden sjönk och han höll på strypa sig själv när han föddes och sen vid mopedolyckan.. Jag vet inte om man kan kalla det överkänslig eller bara rädsla.. Det blir nog bra det där, men det känns i mammahjärtat när man inte kan göra nåt. Får se vad han säger när han hör av sig efter att dom kollat med kamera om dom hittar nåt fel..

 

Ja vad händer idag då?? inte mycket av värde kan jag ju luignt säga, ingen ork till det, men vad vet man rätt vad som händer kanske man får lite sprutt på döfläsket en kvart eller så..Så man kanske ids börja på med att ta bort julpyntet lite smått.. i vardagsrummet kan man ju ta bort allt, även i köket, fast då blir jag utan lampa i köket så får se om stjärnan får hänga tills jag får hjälp att fia den kabeln till en annan lampa jag har.. ska se vad jag har för nåt till sovrumsfönstret också, det blir nog bra med vad som helst där.. behövs ju egentligen inget i förnstret där.. Men vi får se...

 

Ja, jag ska väl kolla lite på Nyhetsmorgon, sen koka lite kaffe, eller lägga mig och vänta på samtalet kanske, får se vad det blir, denna väntan är ju olidlig, men vad gör man?? Ja nu tycker väl den största delen att jag ska fara dit till han, men han brukar inte vilja ha mig där, och är man 21 år så kanske man vill känna att man är vuen och inte behöver ha mamma med sig på allt heller, så det är 2sidigt kan jag säga, klart jag vill vara där, men vet ju samtidigt att det inte är nåt allvarligt, även om det känns så i mammahjärtat...

 

Ja så får det bli för en stund