Annika rakt upp och ner

Ja då var det tisdag igen då... Och inget man kan göra åt det, vet inte vad jag ska säga och tycka om saker och ting, får bara hoppas att det mesta löser sig inom en snar framtid så det blir lugnt och skönt på alla fronter så att säga.

 

Man blir ju bara så frustrerad när det alltid ska vara nåt, är det inte det ena så är det nåt annat, lite less blir man ju, helst när man inte kan påverka vissa saker.. Otroligt jobbigt är det om jag ska vara ärlig, men som vanligt så får jag kämpa på i motvind, tur man är van.. men snart så brinner jag av och då får det gå som det går...

 

Ja, vad ska jag säga mer för att vissa inte ska tycka att jag gnäller som värsta klimakteriekossan då?? Hmmmm, blir nog inte mycket, för just nu så är det ett och annat berg som ska bestigas och klaras av, så det blir mycket sånt nu.. Och jag skriver ju vad jag vill här så att så är det... Nånstans så måste man ju få vräka ur sig utan att nån tar illa upp, och om jag skulle skriva nåt om nån här så är det ju inte som att skriva på fb eller Twitter eller så, för hit kommer ju inte alla, eftersom det är lösenord och så..

 

Nej, nu ska jag dricka kaffe och försöka komma till ett bra beslut när det gäller vissa saker, hur det ska gå till vet jag inte men får göra mitt bästa, vilket jag alltid försöker göra, på både gott och ont kanske jag ska tilläga..

 

Ja så får det bli så länge......