Annika rakt upp och ner

Ja då var det 2013 då, nytt år och nya möjligheter.. Tro vad som ska hända detta år då??? Brukar ju vara så att det hänt cirka en sak om året sen 2007 som inte är så värst bra, men förhoppningsvis så är det slut på det nu..

 

Men för 21 år sen kom min älskade son Zimon till världen, eller på den tiden stavades hans namn Simon. Det var ett av dom tre lyckligaste ögonblicken i mitt liv, var nog den malligaste mamman i världen just då.. Eller det är jag ju fortfarande, för trots alla svårighter och händelser som varit under årens lopp så har vi alltid klarat oss igenom det på ett eller annat sätt, tillsammans. Och utan att tveka kan jag ju säga att han är min hjälte i alla avseenden, och den svåra period som är nu kommer han att ta sig igenom, det vet jag.  Och det vet jag för att jag har fått dom mest underbara barn man kan tänka sig och det säger jag inte bara för att dom är mina utan för att dom utvecklats till starka individer med en vilja av stål och samtidigt som dom är dom tjurigaste barn man kan tänka sig så är dom snälla och omtänksamma och oerhört mån om varandra.. Det är viktigt att se det och jag hoppas det håller i sig ända till den dag jag inte är här så att säga för den dagen har dom bara varandra...

 

Ja, så är det.. Nu sover min pappa sen bra länge så det är väl kanske bäst att jag också försöker sova en stund eller två.. får se hur man lyckas med det, har ju gått lite si och så med det senaste tiden, men ska få låna mellantrollets säng eftersom pappa ockuperat min så det ska nog gå bra...

 

Hoppas att det nya året kommer bli som alla hoppas, jag har ju mina egna speciella små önskningar som jag kanske berättar om en annan gån, men just nu så räcker det med att mina barn, mina föräldrar och vissa andra får må bra och käma sig tillfreds med livet i allmänhet..