Annika rakt upp och ner

Ja fyfasiken, då var det onsdag igen då, herreminje vad tiden går fort mellan varven, den flyger iväg sådär liksom... Kan ju vara bra så går det snabbare tills vi får flytta nån gång, men går det för snabbt så hinner man ju inte med att packa allt, men jag kommer hinna, är ju inte allt för mycket kvar, mest Sannas rum som kommer bli drygast, men det kommer hinnas med det också, och så bara stortrollet kommer och hämtar sina saker då så blir allt bra... Och den hjälpen jag skulle få att frakta iväg TVn av den verkar ju ha slagit rot nån annanstans eller så, men det är ju som det är det, tur man är van att det sitter itjära med det mesta.. Fast jag gillar inte att folk lovar och lovar och sen bara liksom skiter i det, och det gäller att som lovas.. Ja ja, skitsamma, kommer nog få iväg den på nåt sätt ändå, det brukar lösa sig..

 

Nu vill jag bara att allt ska lösa sig med det jag väntar på, liiiite less att vänta ska jag säga, har väntat allt för länge redan, men oj, förlåt, det får man ju inte säga, sorry... Ja, det är inte lätt inte, men snart kanske man ska ta saken i egna händer och göra det jag tänkt i flera veckor, eller egentligen månader, så jag blir kvitt det, en gång för alla...

 

Har jag tur får jag lite trevligt kaffesällskap en stund idag, hoppas Helena kommer, då går det en liten stund och det blir liksom lite lättare att få undan saker och ting, tänkte försöka slänga ner en drös med muggar och annat smått och gott liksom, så det är ur vägen, men vi får se hur det blir, det löser sig ju, nåt blir ju alltid packat...

 

Nej, på med lite kaffe så man vaknar till och kommer igång...