Annika rakt upp och ner

Ibland får jag för mig att jag ska fundilera och klura lite.. Kan vara om vad som helst egentligen, men mest så blir det ju om livet i allmänhet, barnen och deras liv, med mera med mera.. Vissa saker kommer man på en lösning på men andra inte, det är ju det som är det jäkliga liksom..

 

Just nu fundilerar jag på varför jag är så förbannat mesig när det gäller vissa saker, om jag har en känsla varför ska jag vara så jävla rädd att förmedla den??? Det är fan i mig sjukt iblandx att man inte ska kunna uttrycka sig om det man vill.. Kan ju i och för sig vara för att man är rädd för hur det ska mottas, eller det måste vara så, annars skulle det väl inte vara nån fara, eller??

 

Ja, det är väl bara till att fortsätta klura och se om man kommer fram till nån lösning till slut, på nåt sätt så borde det ju gå.. Frågan är ju bara hur man ska gå till väga liksom....

 

Det sägs ju att man blir klokare med åren, men det kan då fasiken inte gälla mig, känner mig inte klok alls jag inte..

 

Det är som det är, även om man liksom bara vill skrika ut känslan man har ibland, fast det går ju inte så det är ju en aningen frustrerande måste jag säga.. Får hoppas att det blir bättre elelr vad man ska säga.. Det löser sig på nåt sätt, till slut........