Just så ja..........
Totalt jävla slut som människa är man just nu... Helt slut i både kropp och själ ska jag säga... Energin är på minus 64674685.... Vet fan inte vad man ska göra..... Känns bara som att man är helt tom just nu.. Orkar knappt tänka ens en gång, inte för jag tänker så mycket i vanliga fall heller, men ändå....
Det löser sig nog med tiden det med, men ibland känns det bara så himla hopplöst, man ber om en lite gnutta hjälp av dom som påstår sig bry sig så jävla mycket om mig och mina barn, men inte då, då jävlar så har dom alltid nåt annat att göra, eller det funkar inte, eller dom har inte, eller nån annan idiotisk ursäkt, men som vanligt så när dom frågar eller jag märker att dom behöver hjälp så ställer jag upp, utan tvekan... Fan om man nån jävla gång kunde få nåt tillbaka... MEn inte då, man är väl inte värd det antar jag, eftersom man bara förorenar jordens yta enligt vissa...
Ja ja, skitsamma egentligen, men ibland blir det bara för mycket... Även för mig... Fast det är väl fel det också antar jag... För jag har väl ingen rätt att få tycka saker och ting är jobbiga, jag ska vara en jävla robot som ska vara vaken dygnet runt, alltid finnas tillgänglig för att hjälpa till, alltid vara uppåt även om saker och ting med mellantrollet är jobbiga, jag ska godta att folk snackar skit och tycker jag är en lat jävel som inte jobbar dygnet runt eller tackar ja varje gång dom ringer...
Fattar inte vad det är folk inte förstår??? Är dom så jävla okänsliga eller har dom noll förståelse för hur psykiskt utmattande situationen varit och till viss del är??? Ska det vara så jävla svårt att nån gång fråga hur vi mår och MENA det??? Eller erbjuda sin hjälp eller sällskap en stund, det är fan värt hur mycket som helst att bara få sällskap när alt känns så förbannat hopplöst och man är så jävla nära på att ge upp..... Men som sagt, det är inte många som förstår det...
Jag vet att det kommer bli bättre och hade kanske redan kunnat bli det om jag börjat knapra dom piller läkaren ville skriva ut åt mig, men jag är väl kanske så dum i huvudet som alla säger för att jag VÄGRAR knapra i mig en massa substanser som kan ge idiotiska bieffekter... Jag vlll klara det utan, men det tar väl en oherrans massa längre tid, men då får det göra det.. MAn får ju bara hoppas att dom som verkligne bryr sig finns kvar när jag gått an och härjat... men det är väl ett sätt för mig att få ur mig saker och ting... Och dom som känner mig vet att jag brukar vara positiv och skratta för jämnan, så det finns väl lite hopp fortfarande kanske....
Det som tar mest energi är att se sitt älskade barn må så fruktansvärt dåligt över hur hon blir behandlad och ine kunna göra nåt åt det... Jag kan bara hoppas att folk inser vad dom gör innan det är för sent... Jag menar att hon har inte gjort rätt för det....
Ja, så är det, jag vet att det kommer ljusna förr eller senare, och då är vi starkare än alla andra... JAg måste fan vara starkare än Pippi Långstrump snart.. Så jävla mycket motgångar vi haft dom senaste 5 åren önskar jag inte ens min värsta fiende... Fy fan.... Men det som inte dödar härdar heter det ju...
Det löser sig nog med tiden det med, men ibland känns det bara så himla hopplöst, man ber om en lite gnutta hjälp av dom som påstår sig bry sig så jävla mycket om mig och mina barn, men inte då, då jävlar så har dom alltid nåt annat att göra, eller det funkar inte, eller dom har inte, eller nån annan idiotisk ursäkt, men som vanligt så när dom frågar eller jag märker att dom behöver hjälp så ställer jag upp, utan tvekan... Fan om man nån jävla gång kunde få nåt tillbaka... MEn inte då, man är väl inte värd det antar jag, eftersom man bara förorenar jordens yta enligt vissa...
Ja ja, skitsamma egentligen, men ibland blir det bara för mycket... Även för mig... Fast det är väl fel det också antar jag... För jag har väl ingen rätt att få tycka saker och ting är jobbiga, jag ska vara en jävla robot som ska vara vaken dygnet runt, alltid finnas tillgänglig för att hjälpa till, alltid vara uppåt även om saker och ting med mellantrollet är jobbiga, jag ska godta att folk snackar skit och tycker jag är en lat jävel som inte jobbar dygnet runt eller tackar ja varje gång dom ringer...
Fattar inte vad det är folk inte förstår??? Är dom så jävla okänsliga eller har dom noll förståelse för hur psykiskt utmattande situationen varit och till viss del är??? Ska det vara så jävla svårt att nån gång fråga hur vi mår och MENA det??? Eller erbjuda sin hjälp eller sällskap en stund, det är fan värt hur mycket som helst att bara få sällskap när alt känns så förbannat hopplöst och man är så jävla nära på att ge upp..... Men som sagt, det är inte många som förstår det...
Jag vet att det kommer bli bättre och hade kanske redan kunnat bli det om jag börjat knapra dom piller läkaren ville skriva ut åt mig, men jag är väl kanske så dum i huvudet som alla säger för att jag VÄGRAR knapra i mig en massa substanser som kan ge idiotiska bieffekter... Jag vlll klara det utan, men det tar väl en oherrans massa längre tid, men då får det göra det.. MAn får ju bara hoppas att dom som verkligne bryr sig finns kvar när jag gått an och härjat... men det är väl ett sätt för mig att få ur mig saker och ting... Och dom som känner mig vet att jag brukar vara positiv och skratta för jämnan, så det finns väl lite hopp fortfarande kanske....
Det som tar mest energi är att se sitt älskade barn må så fruktansvärt dåligt över hur hon blir behandlad och ine kunna göra nåt åt det... Jag kan bara hoppas att folk inser vad dom gör innan det är för sent... Jag menar att hon har inte gjort rätt för det....
Ja, så är det, jag vet att det kommer ljusna förr eller senare, och då är vi starkare än alla andra... JAg måste fan vara starkare än Pippi Långstrump snart.. Så jävla mycket motgångar vi haft dom senaste 5 åren önskar jag inte ens min värsta fiende... Fy fan.... Men det som inte dödar härdar heter det ju...
Kommentarer
Trackback
