Annika rakt upp och ner

Alltså, ibland kan man undra hur folk fungerar.... eller om dom fungerar över huvudtaget... Vissa håller koll på vilka som står med i Justitias katalog eller vad man säger, vissa terroriserar en när dom är i fylla, vilket dom verkar vara snart var och varannan dag... Blir så jävla less på folk som inte kan sköta sitt... Och allra helst dom som inte kan ta hand om sina egna barn...

Och jag fattar inte vad min urusla ekonomi ska vara samtalsämne över kaffe i en liten håla strax här bortanför för... Herreminje, fråga istället så ska jag tala om vart mina pengar går... hur nu det kan vara så jävla intressant fattar jag inte.. Och tänk om jag skulle vara jävlig tillbaka och berätta vad jag vet, som dom inte vet att jag vet, om ett av deras barn, vilket förbannat liv det skulle bli.. Men jag har vett nog att hålla käften om det i alla fall... Men mina barn har kläder på kroppen, mat på bordet och vi unnar oss lite extra gott när trolltejerna är hemma, det räcker gott åt oss det, för vi känner inte att vi behöver hävda oss i samhället med en massa prylar som egentligen inte betyder ett skit när allt kommer omkring... Vi har varandra och det är det viktigaste för oss...

Vad hjälper alla pengar i världen om man inte har varandra inom familjen??? Inte ett jävla skit hjälper dom... Jag är glad att jag inte har det allt för lättsamt, för det har gjort att jag KLARAR mig alltid, oavsett vilka svårigheter som dyker upp... MEn om jag ska vara ärlig så kan det ju ta emot många gånger och det känns så in i helvete hopplöst, men på nåt sätt så löser det sig alltid, och oftast så löser jag det själv, men ibland så är det klart att jag får hjälp också, och då får jag hjälp från oväntat håll... Men som sagt : Allt löser sig till slut, på ett eller sätt...

Och sen folk som super i stället för att ta hand om sina barn, det är för mig en gåta... Men det är väl inte meningen att man ska förstå hur folk kan välja bort sina barn.. Borde fan blivit kastrerade redan efter första barnet.. Men åsikter om hur andra har det med sina barn det kan dom ha, herregud, borde vara förbjudet för dom som blivit fråntagna sina barn gång på gång att ens ha en åsikt om hur andra har det med sina barn... Och sen snacka en massa dynga om sitt barns klasskompisar om hur dom mobbar det barnet, alltså, man kan ju bli vansinnig för mindre...

Jag är ingen supermamma, men en sak vet jag och det är att det finns inget jag inte skulle göra för att mina barn ska få ha det bra... Och en sak är jag jävligt stolt över och det är att jag klarat av 2 megajobbiga saker den senaste 4.5 åren... Och jag har klarat av det mesta helt själv, med lite hjälp av familjeterapeuten på Bup, där man fått prata av sig.. Men självklart så har det ju varit ovärderligt med alla vänner som orkat lyssna på mig om hur allt ligger till...

Så är det med det, jag är den jag är och jag tänker inte ändra på mig bara för att nån idiot tycker att jag inte passar in i deras "vänskapskrets" eller vad man ska kalla det.. Tror inte jag vill passa in där heller....