Känslan av att inte räcka till.....
Hmmm, ibland får jag en känsla av att jag inte räcker till åt alla.. Det händer saker både här och där och jag vill så gärna hjälpa till att få alla att må bra, allra helst när det gäller dom som är mig närmast, men även för andra som på ett eller annat sätt finns i mitt liv..
Men som sagt, ibland är det svårt att räcka till åt alla, kraften och energin liksom bara rinner av ibland, men som sgt det är bara att kämpa på.. Ibland måste man få tänka på sig själv och sin egen familj också, för det händer ju saker även där som gör att jag vill finnas till hands.. Det har inte varit lätt att kämpa på ensam men utan att låta allt för skrytsam så tycker jag att jag lyckats i alla fall halvbra, finns säkert dom som tycker tvärtom men det skiter jag i om jag ska vara ärlig..
Det finns dom som klagar på att papporna till barnen inte hjälper till eller det är si och så, då säger jag bara: SLUTA GNÄLL, det finns dom som haft det värre, utan att ha klagat då... Men det kan komma sen, när barnen blir stora och man börjar slappna av för att dom blir mer och mer självständiga...
Ibland blir man bara så ledsen att vissa inte sett hur man kämpat och kämpat utan att ha erbjudit sin hjälp, då menar jag framför allt när trollen var mindre, men det gick ju ändå, jag tog mig igenom KomVux vård samtidigt som jag jobbade heltid sista terminen, och var ensamstående mamma med barnen borta varannan helg.. Alt går om man ger sig den på det, men ibland hade det varit skönt med lite avlastning eller bara nån som frågade hur man mådde... men så var det inte, eller jo, hade så underbara grannar medan jag bodde på Skidbacksvägen så det går inte beskriva med ord.. utan er hade det inte gått.. Jisses vad jag saknar våra grillkvällar och vårt kaffesurr...
Ja, så är det och så vart det, det positiva är ju att jag vet att jag klarar av det mesta här i livet, utan hjälp.. Sen måste jag ju säga att dom senaste 4 åren hade jag inte klarat av utan VÄRLDENS BÄSTASTE Stefan Rundgren, finns ingen som ger mig sån kraft och styrka som han, helt otroligt hur en människa man inte träffade förrän förra året kan få en att stå rak i ryggen och känna sig värd nåt här i världen... Önskar att alla fick ha en vän som han, fast ni får skaffa en annan Stefan, för den här Stefan är min, sådeså... :-)
Sen finns det andra som ger en positiv energi också, fd arbetskamrater på Återbruket( vissa av dom i alla fall), nuvarande arbetskamrater på Bjästa Sjukhem, alla Bajen vänner jag har på Facebook med flera... Ni är guld värda så ni vet det..
Men som sagt, ibland är det svårt att räcka till åt alla, kraften och energin liksom bara rinner av ibland, men som sgt det är bara att kämpa på.. Ibland måste man få tänka på sig själv och sin egen familj också, för det händer ju saker även där som gör att jag vill finnas till hands.. Det har inte varit lätt att kämpa på ensam men utan att låta allt för skrytsam så tycker jag att jag lyckats i alla fall halvbra, finns säkert dom som tycker tvärtom men det skiter jag i om jag ska vara ärlig..
Det finns dom som klagar på att papporna till barnen inte hjälper till eller det är si och så, då säger jag bara: SLUTA GNÄLL, det finns dom som haft det värre, utan att ha klagat då... Men det kan komma sen, när barnen blir stora och man börjar slappna av för att dom blir mer och mer självständiga...
Ibland blir man bara så ledsen att vissa inte sett hur man kämpat och kämpat utan att ha erbjudit sin hjälp, då menar jag framför allt när trollen var mindre, men det gick ju ändå, jag tog mig igenom KomVux vård samtidigt som jag jobbade heltid sista terminen, och var ensamstående mamma med barnen borta varannan helg.. Alt går om man ger sig den på det, men ibland hade det varit skönt med lite avlastning eller bara nån som frågade hur man mådde... men så var det inte, eller jo, hade så underbara grannar medan jag bodde på Skidbacksvägen så det går inte beskriva med ord.. utan er hade det inte gått.. Jisses vad jag saknar våra grillkvällar och vårt kaffesurr...
Ja, så är det och så vart det, det positiva är ju att jag vet att jag klarar av det mesta här i livet, utan hjälp.. Sen måste jag ju säga att dom senaste 4 åren hade jag inte klarat av utan VÄRLDENS BÄSTASTE Stefan Rundgren, finns ingen som ger mig sån kraft och styrka som han, helt otroligt hur en människa man inte träffade förrän förra året kan få en att stå rak i ryggen och känna sig värd nåt här i världen... Önskar att alla fick ha en vän som han, fast ni får skaffa en annan Stefan, för den här Stefan är min, sådeså... :-)
Sen finns det andra som ger en positiv energi också, fd arbetskamrater på Återbruket( vissa av dom i alla fall), nuvarande arbetskamrater på Bjästa Sjukhem, alla Bajen vänner jag har på Facebook med flera... Ni är guld värda så ni vet det..
Kommentarer
Trackback
