Annika rakt upp och ner

Som vanligt så höll lugnet inte i sig så länge.. Fattar inte vad det är när vi måste prövas hela tiden, konstant hela tiden.. Det är nästan som det vilar någon förbannelse över oss.. Men det spelar väl ingen roll egentligen, huvudsaken är ju att allt blir bra i slutändan..

Önskar bara att jag kunde göra nåt för att lindra alltihopa för dom jag älskar mest av allt i denna värld.. Känner mig både maktös och misslyckad på samma gång, även fast jag vet att jag gör mitt bästa för att det ska vara bra..

Fick ett samtal ikväll av världens bästaste Lena Bystedt, det betydde så otroligt mycket så det kan inte beskrivas med ord..

Nej, nu när jag vet att den ohängde är i tryggt förvar hos sin mormor så ska jag försöka sova en stund eller två, får se hur det går... Man ligger väl på aga som vanligt, det är tur man är härdad om man säger så..