Ny vecka nya möjligheter, hahaha skulle inte tro det...
Ja, då vaknade man kl 02.26 i natt och kunde inte somna om... Låg och vred mig tills väckaren ringde vid 7, väckte mellantrollet och slötittade på Vakna med The Voice... Mellantrollet gick iväg till skolan och såg fram emot att få den nystart som skolan lovade på mötet med BUP i torsdags....
Tala om att man blev riktigt jävla besviken och ledsen när hon skickade sms om att skolan inte hållit vad dom lovat, vad fan, dom har ju haft sen i torsdags på sig att fixa det... Konstigt hur dom kan sitta på ett möte och lova en massa saker, kräva att hon ska sköta skolan men själv kan dom skita i allt dom lovar... ÄR det typiskt för Bjästaskolan eller är det allmänt så tro??? För det är ju inte första gången dom lovat en massa... Men som vanligt är det jag som får fixa till det, ska fan inte vara så tycker jag...
JAg menar hur mycket ska en människa orka??? Hade jag orkat själv så hade jag ju fan i bett om hjälp från första början eller???? Kände liksom hur den lilla ork och energi jag hade bara rann ur mig... Vill bara sova och hoppas att allt är bra när jag vaknar... Vet att det inte kommer vara så, men önska kan man väl få göra....
Att se sitt mellantroll kämpa med näbbar och klor för att få sin vardag att fungera utan små vita piller och sen bara bli motarbetad, det skär i ett modershjärta måste jag säga... Jag vet att jag ALLTID kommer hitta dete där lilla extra som behövs för att finnas där för mitt älskade mellantroll, men just nu känns det liksom hopplöst, man vet inte om man ska skratta eller gråta, eller om man bara ska fortsätta sitta som en zombie som vill jobba, ta hand om sina barn på bästa sätt, sköta hemmet men inte orkar knappt ett jävla skit... Det är så otroligt jobbigt och inte många förstår att man liksom blir apatisk...
Jag anser mig själv vara en till största delen positiv människa som skrattar ofta, men nu känns det som att jag blivit tvär, avig, sur och otrevlig, och är det nån som jag varit det mot så är det inte personligt.. och så ber jag om ursäkt för det...
Skit samma, jag löser det på nåt sätt, det göra jag ju alltid, med eller utan hjälp...
Tala om att man blev riktigt jävla besviken och ledsen när hon skickade sms om att skolan inte hållit vad dom lovat, vad fan, dom har ju haft sen i torsdags på sig att fixa det... Konstigt hur dom kan sitta på ett möte och lova en massa saker, kräva att hon ska sköta skolan men själv kan dom skita i allt dom lovar... ÄR det typiskt för Bjästaskolan eller är det allmänt så tro??? För det är ju inte första gången dom lovat en massa... Men som vanligt är det jag som får fixa till det, ska fan inte vara så tycker jag...
JAg menar hur mycket ska en människa orka??? Hade jag orkat själv så hade jag ju fan i bett om hjälp från första början eller???? Kände liksom hur den lilla ork och energi jag hade bara rann ur mig... Vill bara sova och hoppas att allt är bra när jag vaknar... Vet att det inte kommer vara så, men önska kan man väl få göra....
Att se sitt mellantroll kämpa med näbbar och klor för att få sin vardag att fungera utan små vita piller och sen bara bli motarbetad, det skär i ett modershjärta måste jag säga... Jag vet att jag ALLTID kommer hitta dete där lilla extra som behövs för att finnas där för mitt älskade mellantroll, men just nu känns det liksom hopplöst, man vet inte om man ska skratta eller gråta, eller om man bara ska fortsätta sitta som en zombie som vill jobba, ta hand om sina barn på bästa sätt, sköta hemmet men inte orkar knappt ett jävla skit... Det är så otroligt jobbigt och inte många förstår att man liksom blir apatisk...
Jag anser mig själv vara en till största delen positiv människa som skrattar ofta, men nu känns det som att jag blivit tvär, avig, sur och otrevlig, och är det nån som jag varit det mot så är det inte personligt.. och så ber jag om ursäkt för det...
Skit samma, jag löser det på nåt sätt, det göra jag ju alltid, med eller utan hjälp...
Kommentarer
Trackback
