Världens underbaraste trollungar....
Världens underbaraste och mest omtänksamma trollungar det har jag det... Dom är så otroligt mån om varandra alla tre, stöttar varandra i vått och torrt.. Även om dom bråkar så huset nästan rasar så finns dom alltid där för varandra och det känns så otroligt skönt som mamma att veta... Helst nu när det har varit en sån jobbig tid för mellantrollet så vet hon att både storebror och lillasyster ALLTID kommer att finnas oavsett vad som händer...
Det är i prövningarnas tid som man verkligen märker hur mycket man betyder för dom som i vanliga fall ska stå en närmast i livet...
Som sagt, det kommer en dag då deras mor inte finns längre och då har dom bara varandra, det känns skönt att veta att dom tagit in det jag försökt lära dom... Det finns en sak i livet som är viktigt och det är KÄRLEKEN till sin familj...
Kommer aldrig glömma den kvällen första gången stortrollet upptäckte att mellantrollet skurit sig på armarna, det var som att all luft gick ur han, han blev alldeles likblek, tror det var det värsta han varit med om, värre än hans egen olycka... Han har ALLTID varit så otroligt omtänksam och rädd om sina systrar, sen han bara var en yttepytte liten pojke... Och det har fortsatt fast han blivit vuxen och jag är så otroligt stolt över vilken fin man han blivit...
Mellantrollet är också så otroligt omtänksam, inte bara om sina syskon utan om alla människor runt omkring.. ibland tänker hon mer på att andra ska få må bra istället för att tänka på sig själv och sitt eget mående... Men det är väl det som kallas att man har empati och sympati kan jag tänka mig.. Den som har lyckan att ha henne i sitt liv, som vän eller vad det nu kan vara ska vara glad, för det finns inte många som hon i världen.. Hon är världens mest underbara troll som jag är så otroligt stolt över..
Och så har vi vårt älskade lilltroll.. Hon som skulle kunna hugga av sin högra arm för sina syskon.. Att vara så liten och så mån om att alla människor ska få må bra gör mig så otroligt stolt som mamma... jag kommer aldrig glömma när hon och jag var med min syster och hennes styvmor på stan och handlade inför julen för 3 år sen, då var hon 5 år och visste inte att M var sjuk, hon såg när vi var på Clas Ohlsson att hon gick lite dåligt och sen släppte inte lilltrollet M med blicken på hela tiden vi var där... När vi skulle gå nerför en trappa så tog hon M i handen och sa : jag ska hjälpa dig så du inte ramlar och slår dig... det var så man fick en tår i ögat måste jag säga...
Kort sagt : JAG ÄR VÄRLDENS STOLTASTE MAMMA TILL VÄRLDENS MEST UNDERBARA TROLLBARN
Det är i prövningarnas tid som man verkligen märker hur mycket man betyder för dom som i vanliga fall ska stå en närmast i livet...
Som sagt, det kommer en dag då deras mor inte finns längre och då har dom bara varandra, det känns skönt att veta att dom tagit in det jag försökt lära dom... Det finns en sak i livet som är viktigt och det är KÄRLEKEN till sin familj...
Kommer aldrig glömma den kvällen första gången stortrollet upptäckte att mellantrollet skurit sig på armarna, det var som att all luft gick ur han, han blev alldeles likblek, tror det var det värsta han varit med om, värre än hans egen olycka... Han har ALLTID varit så otroligt omtänksam och rädd om sina systrar, sen han bara var en yttepytte liten pojke... Och det har fortsatt fast han blivit vuxen och jag är så otroligt stolt över vilken fin man han blivit...
Mellantrollet är också så otroligt omtänksam, inte bara om sina syskon utan om alla människor runt omkring.. ibland tänker hon mer på att andra ska få må bra istället för att tänka på sig själv och sitt eget mående... Men det är väl det som kallas att man har empati och sympati kan jag tänka mig.. Den som har lyckan att ha henne i sitt liv, som vän eller vad det nu kan vara ska vara glad, för det finns inte många som hon i världen.. Hon är världens mest underbara troll som jag är så otroligt stolt över..
Och så har vi vårt älskade lilltroll.. Hon som skulle kunna hugga av sin högra arm för sina syskon.. Att vara så liten och så mån om att alla människor ska få må bra gör mig så otroligt stolt som mamma... jag kommer aldrig glömma när hon och jag var med min syster och hennes styvmor på stan och handlade inför julen för 3 år sen, då var hon 5 år och visste inte att M var sjuk, hon såg när vi var på Clas Ohlsson att hon gick lite dåligt och sen släppte inte lilltrollet M med blicken på hela tiden vi var där... När vi skulle gå nerför en trappa så tog hon M i handen och sa : jag ska hjälpa dig så du inte ramlar och slår dig... det var så man fick en tår i ögat måste jag säga...
Kort sagt : JAG ÄR VÄRLDENS STOLTASTE MAMMA TILL VÄRLDENS MEST UNDERBARA TROLLBARN
Kommentarer
Trackback
